Sociala medier innebär både stora hot och möjligheter. Möjligheterna är större än någonsin för organisationer att interagera med sina intressenter och utifrån det bygga starka relationer. Samtidigt innebär den snabba spridning av information som sociala medier innebär ett hot för organisationer. I sociala medier kan ett rykte eller missnöje uppstå väldigt snabbt och bli en sanning som orsakar stor skada för ett företag och ett varumärke.   Syftet är att belysa och problematisera hur företag använder sociala medier i sin kriskommunikation. Syftet bröts ner i tre frågeställningar: Hur använder Parken Zoo Facebook i sin kriskommunikation? Hur utvecklas kriskommunikationen i de olika faserna förebyggande-, förberedelse-, akut-, återhämtnings- och lärofasen? Vilken roll spelar Facebook i dessa faser?   De teoretiska ramverken som har använts i uppsatsen är krisens olika faser och relationsskapande. Hur dessa ramverk kan integreras med sociala medier som Facebook är en viktig del för att förstå hur Parken Zoo använder Facebook för att kommunicera före, under och efter en kris.   Den empiriska undersökningen består av en fallstudie av ett företags användning av sociala medier i sin kriskommunikation genom en kvalitativ innehållsanalys i form av argumentationsanalys och en kvalitativ intervju.   Argumentationsanalysen och den kvalitativa intervjuns resultat visar att de olika krisfaserna förebyggande-, förberedelse-, akut-, återhämtnings- och lärofasen i och med de sociala mediernas intåg kastar om ordningen och gränserna suddas ut. Då sociala medier har ändrat processen för en kris där krisen inte längre följer en linjär process utan gör att företagen måste arbeta proaktivt genom alla faser då Facebook bjuder in till debatt som kan eskalera om företag inte arbetar proaktivt, med kunskap och information. Gränserna mellan de olika faserna kastas om, suddas ut och ställer högre krav på företag att alltid vara tillgängliga.

Den här studien grundar sig i en kvalitativ textanalys ur ett retoriskt och semiotiskt perspektiv. Syftet med denna undersökning var att se om det finns några skillnader i budskapen i kriskommunikationen som rör Covid-19 på World Health Organizations Instagram- och TikTokkonto samt att se om det finns några retoriska argument i dessa inlägg. Uppsatsen vill även ta reda på hur WHO förstärker budskapen som kommuniceras. De teoretiska utgångspunkterna för denna studie är kriskommunikation och krisretorik. I den tidigare forskningen som denna uppsats utgått ifrån beskrivs framgångsrik kriskommunikation ur ett retoriskt perspektiv. Ett av framgångskoncepten ur en retorisk synvinkel var att bygga sin kriskommunikation med hjälp av pathos. I resultatet för denna undersökning framkom det att budskapen skiljer sig men inte avsevärt mycket mellan plattformarna men att på Instagram byggs kommunikationen mera på logos och på TikTok mera på pathos. Resultatet visade även att WHO på Instagram använder sig av piktogram och bilder för att förstärka budskapet.