Undersökningen är baserad på en intervjustudie med tio reportrar på kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet. Syftet är att undersöka hur hotbilden riktad mot svenska reportrar ser ut. Studien syftar även till att undersöka om tidningarnas digitalisering har ökat hatet mot yrkesgruppen, samt om det finns några skillnader i hotbilden riktad mot manliga respektive kvinnliga journalister. Den tidigare forskningen om ämnet är bristfällig och vi har därför valt att beskriva utgå från forskning och teorier som rör ämnet och vår frågeställning, vilket är statistik på anmälningar av hat och hot i Sverige och forskning kring sexuella trakasserier. Som teoretiskt ramverk har vi använt oss av Jöran Höks problematisering av medieutveckling samt Thomas Hanitzsch modell av journalistisk kultur. Undersökningen visar att det finns en normalisering av de hot som journalisterna mottar. Majoriteten av våra intervjupersoner har betonat att de negativa kommentarerna de mottar inte är något personligt, utan riktar sig mot yrkesgruppen journalister. Många uttrycker också att reportrar på kvällstidningar är illa omtyckta inom denna yrkesgrupp. Trots det kunde vi i undersökningen dra slutsatsen att majoriteten av hoten var personligt riktade. Undersökningen visar också att det finns skillnader mellan manliga och kvinnliga reportrar när det gäller genre av hot. De kvinnliga intervjupersonerna mottar till större del sexuella kommentarer, men också kommentarer riktat mot yrkesprestationen. Medan de manliga intervjupersonerna till större del mottar kommentarer riktat mot deras yrkesprestation. Något vi initialt inte räknat med är den mängd rasistiska kommentarer som våra intervjupersoner mottar dagligen. Detta valde vi därför att fördjupa oss i ämnet högerextremism under arbetets gång.