Antalet cancerfall i Sverige har mer än fördubblats under de senaste årtiondena och 1 av 3 personer kommer någon gång under sin livstid att diagnostiseras med cancer (Socialstyrelsen & Cancerfonden 2018:3, 6). Ett problem med den svenska cancervården har varit långa väntetider och en regional ojämlikhet. Som ett led i att öka patientnöjdhet, förkorta väntetiderna samt minska på skillnaderna infördes standardiserade vårdförlopp genom en nationell vårdreform (Wilkens, Thulesius, Schmidt, & Carlsson, 2016:1378). Regionerna har under åren 2015-2018 tilldelats 13 800 000 kronor inom ramen för denna satsning och numera finns 31 standardiserade vårdförlopp som bygger på att cancerutredningar ska följa ett specifikt tidsschema (Socialstyrelsen, 2018:7). Syftet med denna studie är att undersöka hur ett politiskt beslut på nationell nivå implementeras på lokal nivå. Studien bygger på semi-strukturerade intervjuer gjorde med personal på Kvinnoklinikens mottagning, med syftet att mottaga personliga upplevelser av hur SVF har påverkat mottagningens arbete (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017:261). Studien tar avstamp i frågeställningar om vilka förutsättningar som funnits för att implementera SVF och om vilka effekter för patienter och personal som SVF har fått. Studien visar att personal på Kvinnoklinikens mottagning upplever att såväl kompetens som resurser saknades vid införandet av SVF, samtidigt som deras inställning gentemot reformen ändå var positiv eller neutral. Trots bristande förutsättningar för att lyckas med implementeringen upplever personalen ändå att införandet av SVF till största del har fått positiva effekter för såväl patienter som för personalens arbete på mottagningen (IP1 2019; IP2 2019; IP3 2019; IP4 2019; IP5 2019).