I denna uppsats studeras fyra olika vilohem som alla var en del av en större filantropisk verksamhet i början av 1900- talet. Filantropi innebär att arbeta osjälviskt för andra människor. Framförallt då arbetande och mindre bemedlade människor, framförallt kvinnor, saknade kraft att demonstrera för sin rätt till semester. Därför grundades olika vilohem landet över för att tillgodose arbetarnas behov. Genom tydliga frågeställningar och syfte har en dels en innehållsanalys använts för studien samt en jämförande metod som visar på likheter och skillnader hemmen emellan. Vilket även framkommer i resultatet då dessa vilohem grundar sig på flera likheter. Verksamheten kunde också vara utformad på olika sätt beroende på vilken organisation eller person som stod som grundare för vilohemmet. Ofta var de välbärgade kvinnor som stod i framkant för det filantropiska arbetet. Då de hade möjlighet och drivkraft till att både arbeta med sociala frågor i samhället. Samt hade möjligheten att förbättra människors sociala villkor.