Tortyr brukar ofta förknippas med förhör och våld. Men finns det några andra sätt som tortyr kan förstås och förklaras på? Denna uppsats syftar till att undersöka på vilka sätt tortyr kan definieras, förklaras och förstås. Den kontext som tortyr studeras i är det algeriska självständighetskriget år 1954-1962, där tortyr mot algerier användes i stor utsträckning av den franska armén. Undersökningen utgörs av en litteraturstudie där bl.a. böcker och artiklar har använts för att be-svara följande frågeställningar: Vad är tortyr? Hur har tortyr i det algeriska självständighetskriget förklarats i tidigare forskning? En kvalitativ innehållsanalys har tillämpats för att analysera det material som studien bygger på och sedan har Herbert C. Kelmans teori "Violence Without Moral Restraint: Reflections on the De-humanization of Victims and Victimizers" (som förklarar uppkomsten av massivt och brett vålds-utövande i bl.a. krigskontexter) applicerats som begreppsram för att besvara och analysera de ställda frågorna. Av resultatet framgår det att tortyr enligt fransmännen betraktades som ett conditio sine qua non, ett medel som kriget inte kunde vinnas utan, och därför blev tortyren ett krigsvapen som det algeri-ska folket i sin helhet bekämpades med. Det som blev avgörande för tortyrens användning var av-humaniseringen av algerierna. Dessa betraktades inte som människor, och därmed blev an-vändningen av tortyr legitim. Kombinerat med en auktorisering av tortyranvändningen och till följd därav en rutinisering hade en situation av systematisk tortyranvändning uppstått. Analysen visade sedan att tortyr inte bara kunde definieras som en våldsmetod eller en förhörs-metod, utan att den innebar förnedring och destruktivitet på många olika sätt. Det har sedan konsta-terats att det inte kan formuleras en allmängiltig (och djupgående) definition av tortyr eftersom be-greppet tenderar till att ändra karaktär beroende på vilken kontext det sätts i.