Syftet med examensarbetet är att undersöka om och hur läromedel i svenska på gymnasiet ger möjligheter att bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald i samband med undervisning om och läsning av skönlitteratur. Metoderna som har använts är kvantitativ innehållsanalys och kvalitativ textanalys. Materialet som har undersökts är tre läromedelsserier (nio läroböcker) för kurserna svenska 1, 2 och 3. Examensarbetets vetenskapsteoretiska ansats är socialkonstruktivismen. De teoretiska perspektiven är postkolonialism med begreppen eurocentrism och vi och de, kulturell identitet samt strukturellt och funktionellt perspektiv inom läromedelsforskning. Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen visar att förekomsten av icke-västerländska författarskap är begränsad och utgörs av mellan två och femton författarskap och att inget författarskap är återkommande i samtliga undersökta läromedelsserier. Utmärkande drag för författarskapen är att de domineras av genren epik, är skrivna av män och att majoriteten av författarna är födda på 1900-talet. Vidare att den icke-västerländska skönlitteraturen företrädesvis består av kortare utdrag snarare än hela verk och att det finns en snedfördelning gällande författarnas geografiska härkomst. Resultatet av den kvalitativa undersökningen visar att de skönlitterära icke-västerländska författarskapen i läromedlen framför allt används som exempel på språkliga fenomen inom arbetsområdet litteraturanalys. Studiens samlade resultat påvisar att lärare behöver komplettera sin undervisning med icke-västerländska författarskap inom samtliga genrer för att bättre bemöta läroplanens krav kring kulturell mångfald.