Syftet med den här studien är att undersöka rektorers motiv i val av organisationsmodell för undervisning av nyanlända elever i årskurs 1–6. Fokus har varit organisationsmodellerna direktintegrering och förberedelseklass. Frågeställningarna kopplar till i vad mån styrdokument och forskning ligger till grund för beslut gällande organisationsmodell. Vilka tolkningar gör rektorerna rörande utbildning av andraspråkselever utifrån huvudmannens policy. Viktigt har även varit vilka erfarenheter som finns ute på skolenheterna för valet av organisationsmodell. Jag har valt att genomföra semistrukturerade intervjuer som metod för studien. Fem rektorer från olika delar av Sverige har intervjuats. Resultatet pekar på att styrdokumenten inte ligger till grund för valet av organisationsmodell. Däremot verkar den nya läroplanen skapat organisatoriska tankar om och förändringar av former för ökad undervisning i svenska som andraspråk. Delaktighet när det gäller forskning indikerar positiva effekter ute på skolenheterna. Huvudmannens stöd och brister i den samma blir påtagliga i denna studie. En aktiv huvudman med både kunskap om nyanländas lärande och även delaktighet i forskning är delar som lyfts som positiva. Bristerna handlar om uppföljning och säkerställd likvärdighet. Arbetet med att skapa språkgrupper, med elever som talar samma språk, är en av erfarenheterna som lyfts som språkutvecklande på andraspråket. Resultatet verkar också visa på att rektorerna ser elevbehovet som centralt med flexibla organisationer som stödjer behovet. Även ett interkulturellt ledarskap framträder. Det finns lite forskning när det gäller nyanlända elever i de lägre åldrarna och studien har bidragit med att fördjupa kunskaperna om rektorers tankar och beslut gällande organisationsmodell. Det förordas dock mer forskning på området där även skolor i andra typer av språkliga- och sociala kontexter ställs mot varandra.