<p>Luftfartyg räknas som lös sak (lösöre). Det sakrättsliga momentet vid försäljning av lösa saker är vanligtvis knutet till traditionsprincipen, d v s köparen blir skyddad mot säljarens borgenärer när han fått egendomen i sin besittning. Sale and leaseback är en vanlig finansieringsform vid nyanskaffning och refinan- siering av luftfartyg. Vid en sale and leaseback-affär säljer flygföretaget ett luftfartyg till en investerare för att omedelbart hyra tillbaka det. Luftfartyget traderas med andra ord aldrig från säljare till köpare, utan blir hela tiden kvar i säljarens besittning. Köparen får, enligt svensk rätt, på detta sätt aldrig sakrättsligt skydd mot flygföretagets borgenärer. En möjlighet att uppnå sakrättsligt skydd för lösöre som blir kvar i säljarens besittning, är att registrera köpet enligt lösöreköplagen. Det innebär i korthet att sakrättsligt skydd uppnås genom ett registreringsförfarande. Det är dock i dagsläget oklart om lagen är tillämplig på luftfartyg, vilket innebär att det i princip är omöjligt att genomföra en sale and leaseback-affär med svenskregistrerade flygplan. Ett annat alternativ skulle kunna vara att ge inskrivning av äganderätten i luftfartygsregistret sakrättslig verkan, vilket är den lösning som Danmark och Norge valt. Lufträttsutredningens förslag från 1997 förordar denna lösning, men det har ännu ej resulterat i någon ändring av lagstiftningen. Jag behandlar inledningsvis varför sale and leaseback-affärer är intressanta för flygbolag och finansiärer och orsakerna till varför lösöreköplagen inte skulle vara tillämplig. Vidare utreds om förfarandet enligt lagen skulle kunna vara ett lämpligt sätt för att uppnå sakrättsligt skydd samt vilka risker och praktiska konsekvenser som är förknippade med detta.</p>

Luftfartyg räknas som lös sak (lösöre). Det sakrättsliga momentet vid försäljning av lösa saker är vanligtvis knutet till traditionsprincipen, d v s köparen blir skyddad mot säljarens borgenärer när han fått egendomen i sin besittning. Sale and leaseback är en vanlig finansieringsform vid nyanskaffning och refinan- siering av luftfartyg. Vid en sale and leaseback-affär säljer flygföretaget ett luftfartyg till en investerare för att omedelbart hyra tillbaka det. Luftfartyget traderas med andra ord aldrig från säljare till köpare, utan blir hela tiden kvar i säljarens besittning. Köparen får, enligt svensk rätt, på detta sätt aldrig sakrättsligt skydd mot flygföretagets borgenärer. En möjlighet att uppnå sakrättsligt skydd för lösöre som blir kvar i säljarens besittning, är att registrera köpet enligt lösöreköplagen. Det innebär i korthet att sakrättsligt skydd uppnås genom ett registreringsförfarande. Det är dock i dagsläget oklart om lagen är tillämplig på luftfartyg, vilket innebär att det i princip är omöjligt att genomföra en sale and leaseback-affär med svenskregistrerade flygplan. Ett annat alternativ skulle kunna vara att ge inskrivning av äganderätten i luftfartygsregistret sakrättslig verkan, vilket är den lösning som Danmark och Norge valt. Lufträttsutredningens förslag från 1997 förordar denna lösning, men det har ännu ej resulterat i någon ändring av lagstiftningen. Jag behandlar inledningsvis varför sale and leaseback-affärer är intressanta för flygbolag och finansiärer och orsakerna till varför lösöreköplagen inte skulle vara tillämplig. Vidare utreds om förfarandet enligt lagen skulle kunna vara ett lämpligt sätt för att uppnå sakrättsligt skydd samt vilka risker och praktiska konsekvenser som är förknippade med detta.