När en infödd talare av spanska med hög behärskningsnivå i svenska samtalar med en annan individ med liknande språkbakgrund är det inte sällan fraser som ”¿me pasarías la blåbärssylt?” (”kan du skicka blåbärssylten, tack?”) uppstår. Lexikaliskt inskott (eng. noun insertion), d.v.s. att skjuta in substantiv från andraspråket i för övrigt förstaspråksdominerat tal, är ett vanligt förekommande fenomen hos tvåspråkiga. Men vad händer när de två samspelande språken har asymmetriska genussystem som spanskans och svenskans? Vilket spanskt grammatiskt genus ska man då tillskriva de inskjutna svenska enheterna som ”blåbärssylt” i rubriken? Och vad är det som styr dessa val? Två hypoteser ställs upp för att försöka få svar på dessa frågor: genusvalet styrs i större utsträckning av det inskjutna substantivets ändelsemorfem, eller så styrs det i större utsträckning av dess översättningsmotsvarighet. För att testa dessa två hypoteser genomfördes ett experiment med 30 infödda spansktalare med svenska som andraspråk där de ombads attribuera ett spanskt grammatiskt genus, maskulinum eller femininum, till en del svenska substantiv i två olika uppgifter, en lucktext och en ordlista. Resultaten visade att både de olika stimuliordens ändelsemorfem och översättningsmotsvarighet spelade en signifikativ roll för val av grammatiskt genus, och att översättningsmotsvarighet hade en relativt större påverkan på genusvalet jämfört med ändelsemorfem. Detta kan eventuellt peka på att genus hos infödda spansktalare upplevs som en inherent egenskap hos själva referenten, med påtagliga konsekvenser för hur de ser på och tänker kring omvärlden.