I denna uppsats har jag valt att undersöka sex elevers uppfattning om religion, religionsutövning och religionsundervisning samt hur deras lärare försöker anknyta till barnens uppfattningar. Syftet med uppsatsen är att få en inblick i dessa barns uppfattningar om religion, religionsutövning och religionsundervisning och i hur man som pedagog kan dra nytta av att utgå från elevernas erfarenheter för att göra en religionsundervisning anpassad till alla elever samt att resonera om svårigheter som kan förknippas med detta. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer och litteraturstudier. Intervjuerna har sedan analyserats och på så vis har jag fått fram det som jag anser vara barnens uppfattning och inställning inom området. Resultatet av studien visade att eleverna hade svårt att definiera begreppet religion, och i sina förklaringar satte de mest fokus på det substantiella innehållet i en religion dvs. de yttre ramarna och attributen i en religion. I frågan om människosynen visade det sig i resultatet att barnen särskiljer människans handlingar från religiös påverkan, och i de flesta fallen betonade de människans eget ansvar för valet av handlingar. Vad gällde elevernas åsikter om hur religionsundervisningen skulle bedrivas, uppskattade de att fördjupa sig mera i en eller flera religioner, och de önskade få veta om hur går det för praktiserade trosutövare inom olika livsåskådningar. Läraren valde att låta undervisningen starta i elevernas erfarenheter och ge struktur åt dem.