<p>Inom Försvarsmaktens vädertjänst används ett PC-program för att beräkna illuminansen från måne och stjärnor under loppet av en vald natt. Korrektion för moln görs därefter genom ett schematiskt förfarande. I detta arbete ges förslag till två förändringar av ljusprognosmodellen.</p><p>1. Parametern ”markytans tillstånd” införlivas i modellen, samtidigt som hänsyn tas till mängden (och typen av) moln. Det sammanlagt tillgängliga ljuset under eventuella moln, S, kan beräknas genom sambandet</p><p>S=(1+Am)(I0*(1-N*Aso))/(1-Am*Asu*N)</p><p>där N är molnmängden, Aso molnöversidans albedo, Asu molnundersidans albedo, Am markens albedo och I0 den inkommande strålningen ovan eventuella moln.</p><p>2. Det artificiella ljuset och dess spridning under molnfria förhållanden införlivas i modellen. Detta sker lämpligtvis genom användande av satellitbilder som visar det artificiella ljusets spridning under molnfria nätter, vid genomsnittliga absorptions- och spridningsförhållanden.</p><p>Ett ytterligare förslag är att illuminansen för artificiellt ljus vid icke molnfria förhållanden införlivas i modellen i ett senare skede. Detta görs förslagsvis genom att man utgår ifrån satellitbilder som visar artificiellt ljus, men som inte är justerade med avseende på ljusets spridning vid molnfria förhållanden. Denna information kombineras med en enklare modell som beskriver ett samband mellan molnbas, sikt, ljusspridning och avståndet till artificiella ljuskällor. Samtidigt sker förbättringar i den grafiska presentationen.</p>

Inom Försvarsmaktens vädertjänst används ett PC-program för att beräkna illuminansen från måne och stjärnor under loppet av en vald natt. Korrektion för moln görs därefter genom ett schematiskt förfarande. I detta arbete ges förslag till två förändringar av ljusprognosmodellen. 1. Parametern ”markytans tillstånd” införlivas i modellen, samtidigt som hänsyn tas till mängden (och typen av) moln. Det sammanlagt tillgängliga ljuset under eventuella moln, S, kan beräknas genom sambandet S=(1+Am)(I0*(1-N*Aso))/(1-Am*Asu*N) där N är molnmängden, Aso molnöversidans albedo, Asu molnundersidans albedo, Am markens albedo och I0 den inkommande strålningen ovan eventuella moln. 2. Det artificiella ljuset och dess spridning under molnfria förhållanden införlivas i modellen. Detta sker lämpligtvis genom användande av satellitbilder som visar det artificiella ljusets spridning under molnfria nätter, vid genomsnittliga absorptions- och spridningsförhållanden. Ett ytterligare förslag är att illuminansen för artificiellt ljus vid icke molnfria förhållanden införlivas i modellen i ett senare skede. Detta görs förslagsvis genom att man utgår ifrån satellitbilder som visar artificiellt ljus, men som inte är justerade med avseende på ljusets spridning vid molnfria förhållanden. Denna information kombineras med en enklare modell som beskriver ett samband mellan molnbas, sikt, ljusspridning och avståndet till artificiella ljuskällor. Samtidigt sker förbättringar i den grafiska presentationen.