Syftet med denna uppsats är att kategorisera lärarnas tal om historieundervisning utifrån tre perspektiv på narrativ; ett personligt, ett lokalt och ett nationellt. Vidare diskuterar uppsatsen hur de olika perspektiven kan påverka elevers förutsättningar till identitetsskapande i ett mångkulturellt klassrum, årskurs 4-6. Empiri samlas in genom semi-strukturerade intervjuer med fyra yrkesaktiva historielärare på mellanstadiet i mångkulturella skolor. Resultat och analys visar att lärare huvudsakligen bygger sin historieundervisning på kursplanen för historia och dess centrala innehåll. Kursplanen påverkar lärarnas undervisning genom att prioriteta ett svenskt nationell perspektiv på narrativ. För elevers förutsättningar till identitetsskapande kan perspektivet leda till förståelse för det svenska samhället. Samtidigt skapas etiketter som kan ge eleven en tillskriven identitet. En konsekvens kan bli att eleven skapar hybrida identiteter. Lärarna visar ambitioner om att bedriva historieundervisning från lokalt och personligt perspektiv på narrativ. De perspektiven kan skapa igenkänning, relevans och gemenskap till andra elever i ett mångkulturellt klassrum. Genom kursplanens styrning och resursbrist möjliggörs för tillfället inte ett lokalt eller personligt narrativ i lärarnas historieundervisning. Slutsatsen ger kunskap om att historieundervisning skulle kunna gynnnas av att inkludera flera olika perspektiv på narrativ. För att lärarna ska kunnna genomföra en förändring av undervisningen krävs att kursplanens centrala innehåll stöttar de förutsättningar som finns i ett mångkulturellt klassrum. Genom detta kan förutsättningar skapas för elever att finna sin identitet och leva med andra i ett mångkulturellt samhälle präglat av acceptans och respekt. Nyckelord: Narrativ,