There are many examples worldwide were fossil magmatic intrusions influence the local water and energy supply. Due to that intrusions can act as a conductor and a reservoir, but also as a barrier for fluids and gases in the ground. The decisive feature between conductor or barrier in an intrusion is its fracture network. Hence it is of paramount importance to characterize an intrusion’s fracture network and thus its permeability. However, other than through boreholes magmatic intrusions are rather inaccessible and very little is known about their influence on aquifers and reservoir rocks in the underground. It is therefore important to increase the knowledge of magmatic intrusion by investigate the intrusions that are accessible for us at ground surface. In this study, photos from a case study about the Sosa dyke have been used to map and characterizes the fractures of the Sosa dyke, which is an accessible vertical magmatic intrusion and a part of the Chachahuén volcano complex in the southwestern parts of Argentina. The photos that were used are taken with an UAV (unmanned aerial vehicle), and to analyze the photos, map the fractures and produce the results, software as Agisoft Metashape, MOVE™ and MATLAB with the toolbox FracPaQ was used. The intrusion has two distinct fracture sets, one that is perpendicular to the intrusion margins and one that stretches parallel with the intrusion. The connectivity of the fractures is low, and since the permeability of the fractures largely depends on the connectivity, it is also low. The fracture set that is perpendicular to the intrusion margin is what’s called cooling fractures, which is created as the magma in the intrusion cools. This causes the magma to contract and break, forming fractures perpendicular to the inward migrating solidification front. The fracture set that is parallel with the intrusion is caused by minerals in the magma flow being affected by friction from the intrusion margins. This causes the minerals in the magma to elongate in the direction of flow along the sides of the dyke, creating foliation, enabling fractures to propagate along. These fracture sets are poorly connected which concludes that the mapped area of the Sosa-dyke has a low permeability. / I hela världen finns det många exempel där stelnade magmatiska intrusioner påverka ett områdes vatten och energiförsörjning, på grund av att intrusioner kan agera som ledare och reservoarer men också som barriärer för vätskor och gaser in marken. Den avgörande faktorn mellan ledare och barriärer i en intrusion är dess spricknätverk. Därför är det viktigt att kartlägga och karakterisera en intrusions spricknätverk och därmed också få en uppfattning om dess permeabilitet. Magmatiska intrusioner är förutom genom borrhål ofta svåråtkomliga, det finns därför väldigt lite information om hur de påverkar akviferer och reservoarer i marken. Det är därför viktigt att öka kunskapen om magmatiska intrusioner genom att undersöka intrusionerna som är tillgängliga vid markytan. I denna studie har bilder från en fallstudie om Sosa Intrusionen använts för att kartera och karakterisera sprickor i Sosa intrusionen. Det är en vertikal magmatisk intrusion som är synlig på markytan, och en del av Chachahuén vulkan komplexet i sydvästra Argentina. Bilderna som användes är tagna med en UAV( unmanned aerial vehicle), och för att analysera bilderna, kartera sprickorna och producera resultaten, användes programmen Agisoft Metashape, MOVE™ och MATLAB med FracPaQ verktyget. Intrusionen har två distinkta sprickgrupper, en som är vinkelrät mot intrusionens kanter och en som går parallellt med kanterna. Konnektivitet mellan sprickorna är låg och eftersom permeabiliteten påverkas av konnektiviteten är den också låg. Sprickgruppen som är vinkelrätt mot intrusionskanten är så kallade kylningssprickor och bildas nät magman i intrusionen svalnar. Det leder till att magman kontraherar och spricker, och bildar sprickor som går inåt mot stelningsgränsen och därmed vinkelrätt mot intrusionskanten. Sprickgruppen som går parallellt med intrusionen bildas av att mineral i magmaströmmen påverkas av friktion från intrusionskanterna. Det gör att mineralen lägger sig och sträcks ut i samma riktning som magmaflödet, vilket när magman stelnar bildar svaghetszoner som sprickor kan fortplanta sig i. Dessa sprickgrupper har låg konnektivitet vilket gör att slutsatsen blir att det karterade området av Sosa intrusionen har låg permeabilitet.