I anslutning till det ökade vetenskapliga intresset för relationen djur – människa ämnar jag här undersöka varför många hästmänniskor söker sig informella kunskapsvägar, vägar som inte sällan står i strid med hegemoniska diskurser och maktstrukturer inom den svenska hästvärlden. Mina frågeställningar är följande: Hur ser den formella kunskapsvägen i Hästsverige ut och varför tycks det finnas ett motstånd mot denna? Hur ser motståndet ut? Vad är det man väljer bort? Vad söker man istället? Materialet består av intervjuer med människor som valt informella sätt att nå kunskap om hästar, författarens egna erfarenheter samt texter som behandlar den svenska hästvärlden i stort. Resultatet kan sammanfattas i att människor dras till de informella kunskapsvägarna därför att dessa i större utsträckning än de formella betraktar hästen som en individ vars vilja och agens förtjänar respekt och förståelse.