Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka vad etablerade tränare och forskare anser om tidig specialisering inom den manliga idrotten, specifikt lagbollspel, och vad de anser om dess positiva och negativa effekter. Frågeställning Vad anser tränare och forskare om tidig specialisering för pojkar inom lagidrotter, specifikt bollsporter, och vilka positiva respektive negativa effekter, både fysiska och psykiska, anser de att det finns? Metod Kvalitativa intervjuer var den metod som användes. Intervjuerna gjordes efter en semi-strukturerad intervjuguide. I denna studie intervjuades totalt åtta deltagare, varav fyra tränare och fyra forskare. Data bearbetades utifrån en hermeneutisk tolkning, vilket innebär att vi jämfört och tolkat intervjuerna i ett försök att komma fram till slutsatser med hjälp av fraser som intervjupersonerna använder sig av. Resultat Alla deltagare var eniga om att tidig specialisering, som den bedrivs idag, är negativ för barn, bland annat eftersom det innebär stor skaderisk. Tre av deltagarna uttalade sig dock positivt om tidig specialisering, under förutsättning att ungdomstränarna har kunskapen att bedriva allsidig träning utöver den idrottspecifika träningen. Slutsats Våra resultat visar att erfarna tränare och forskare anser att tidig specialisering som den bedrivs nu, där kunskapen bland ungdomstränarna inte anses tillräcklig, är övervägande negativt.  Dels för att det finns en stor skaderisk och dessutom en risk för utbrändhet och tappad motivation. Vidare anses att om kunskapen hos tränarna ökar så att träningen kan bedrivas allsidigt så att skador inte uppstår och så att motivationen inte faller på grund av för hög träningsdos så ses inget fel i att bedriv fokuserad idrottsträning redan i ung ålder. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>