Den här expositionen visar mitt projekt från utbildningen Master i skådespelarkonst 2021-2023 på SKH i Stockholm. Uppsatsen heter "När vi ses" och den performativa delen "Hur gör vi med publikinsläppet?" Jag har som skådespelare och clown jobbat i många olika rum och med många olika publiköverenskommelser. Allt från scen-salong situationer där publiken vet exakt hur de ska bete sig och hur deras deltagande ser ut, till att spela för endast en person i en sjukhussäng eller i en liten roddbåt, där deltagandet tydligt måste förhandlas och kommuniceras. Jag har mött vuxna som är världsmästare i teateretikett, men inte kan svara på en fråga om den ställs från scenen, och jag har mött barn som är sjövilda förstagångsbesökare som har en intensiv dialog med oss på scenen. Jag är intresserad av dialogen mellan skådespelare och publik och av publikens delaktighet. Vilka normer och överenskommelser regleras det av? Hur påverkar rädslan att göra fel, bryta mot normen, upplevelsen av scenkonstverket? Begränsar den rädslan för skam det som är möjligt på teatern? Jag har också undrat över vilka roller publiken kan ha, vad i ett verk som kommunicerar denna roll, och om publiken kan byta roll i samma verk. I "Hur gör vi med publikinsläppet?" kan du läsa om arbetet med Eva och Margaretha, två halvmasker som båda är skådespelare men i vars konstnärsskap publiken spelar väldigt olika roller. / The essay is called "When we meet" and the performative part "How do we let the audience in?" As an actor and clown, I have worked in many different rooms and with many different audience agreements. Everything from stage-salon situations where the audience knows exactly how to behave and what their participation looks like, to playing for only one person in a hospital bed or in a small rowing boat, where participation must be clearly negotiated and communicated. I've met adults who are world masters of theater etiquette, but can't answer a question if asked from the stage, and I've met children who are wild first-timers who engage in intense dialogue with us on stage. I am interested in the dialogue between actors and audience and in audience participation. What standards and agreements are they regulated by? How does the fear of making a mistake, breaking the norm, affect the experience of the performance? Does that fear of shame limit what is possible in the theater? I have also wondered what roles the audience can have, what in a work communicates this role, and whether the audience can change roles in the same work. In "How do we let the audience in?" you can read about the work with Eva and Margaretha, two half-masks who are both actors but in whose artistry the audience plays very different roles.