Ett stort antal barn i Sverige får under sin barndom uppleva våld, fattigdom och alkoholproblematik. Av de barn som växer upp i Sverige beräknas en femtedel växa upp i en familj där minst en av vårdnadshavarnas alkoholkonsumtion anses vara en riskkonsumtion. En uppskattning som Rädda barnen har gjort visar på att 232 000 barn i Sverige lever i fattigdom. Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av en kvalitativ ansats belysa hur individer skildrar upplevelsen av att växa upp i familjer där missbruk och våld förekommer. Det empiriska materialet består av tre självbiografier: Kriget är slut, När kalla nätter plågar mig med minnen av minnen av hur det var samt Kärleksbarnet. Dessa böcker skildrar en barndom under 1960 - 80talen. Det centrala i studien är självbiografierna, som utgör viktiga källor till kunskap om hur individer uppfattar sin verklighet på en detaljrik nivå. Självbiografierna analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys, en metod som erbjuder en möjlighet att komma nära individernas skildringar av barndomens erfarenheter och upplevelse. Den kvalitativa innehållsanalysen ledde till tre övergripande teman; vuxnas omsorg, relationer och personer och miljöer utanför familj och fosterhemsföräldrarna. Välfärdsforskaren Erik Allardts komparativa skandinaviska välfärdsmodell har i studien använts för att belysa individernas berättelser utifrån hur framställningar av deras barndom relateras till levnadsnivå samt livskvalitet. Resultatet som presenteras i studien uppvisar likheter med tidigare forskning, men visar även på ett behov av vidare forskning kring utsatta individers egna erfarenheter av en barndom i utsatta miljöer. Studien bidrar till en ökad kunskap om upplevelser av en utsatt barndom och väcker frågor om vad en socialarbetare bör ta hänsyn till i bemötandet av dessa individer.