Background. In this thesis a novel method of skinning a mesh utilizing Nvidia’sTuring Mesh Shader pipeline is presented. Skinning a mesh is often performed with a Vertex Shader or a Compute Shader. By leveraging the strengths of the new pipeline it may be possible to further optimize the skinning process and increase performance, especially for more complex meshes. Objectives. The aim is to determine if the novel method is a suitable replacement for existing skinning implementations. The key metrics being studied is the total GPU frame time of the novel implementation in relation to the rest, and its total memory usage. Methods. Beyond the pre-existing implementations such as Vertex Shader skinning and Compute Shader skinning, two new methods using Mesh Shaders are implemented. The first implementation being a naive method that simply divides the mesh into meshlets and skins each meshlet in isolation. The proposed novel common influences method instead takes the skinning data, such as the joint influences of each vertex, into account when generating meshlets. The intention is to produce meshlets where all vertices are influenced by the same joints, allowing for information to be moved from a per vertex basis to a per meshlet basis. Allowing for fewer fetches to occur in the shader at run-time and potentially better performance. Results. The results indicate that utilizing Mesh Shaders results in approximately identical performance compared to Vertex Shader skinning, (which was observed to be the fastest of the previous implementations) with the novel implementation being marginally slower due to the increased number of meshlets generated. Mesh Shading has the potential to be faster if optimizations unique to the new shaders are employed. Despite producing more meshlets, the novel implementation is not significantly slower and is faster at processing individual meshlets compared to the naive approach. The novel Common Influences implementation spends between 15-22% less time processing each meshlet at run-time compared to the naive solution. Conclusions. Ultimately the unique capabilities of Mesh Shaders allow for potential performance increases to be had. The proposed novel Common Influences method shows promise due to it being faster on a per meshlet basis, but more work must be done in order to reduce the number of meshlets generated. The Mesh Shading pipeline is as of writing very new and there is a lot of potential for future work to further enhance and optimize the work presented in this thesis. More work must be done in order to make the meshlet generation more efficient so that the run-time workload is reduced as much as possible. / Bakgrund. I denna avhandling presenteras en ny metod för att deformera en modell med hjälp av den nya Mesh Shader funktionaliteten som är tillgänglig i Nvidias nya Turing arkitektur. Deformering av modeller utförs just nu oftast med så kallade Vertex eller Compute Shaders. Genom att nyttja styrkan hos den nya arkitekturen så kan det vara möjligt att ytterligare optimera deformeringsprocessen och på så sätt öka prestandan. Speciellt i samband där mer komplexa modeller används. Syfte. Syftet är att avgöra om den nya metoden är en lämplig ersättning av de nuvarande implementationerna. De viktigaste aspekterna som studeras är den totala GPU-exekveringstiden per bild som renderas av den nya metoden i förhållande till resterande, samt dess totala minnesanvändning. Metod. Utöver de befintliga implementeringarna, såsom Vertex Shader deformering och Compute Shader deformering, implementeras två nya metoder som använder Mesh Shaders. Den första implementeringen är en naiv metod som helt enkelt delar modellen i mindre delar, så kallade meshlets och deformerar varje meshlet i isolering. Den föreslagna nya common influences metoden tar i stället hänsyn till deformeringsdatan som tillhör modellen, såsom de gemensamma inverkningarna av varje vertex, vid generering av meshlets.  Avsikten är att producera meshlets där alla vertriser påverkas av samma leder i modellens skelett, vilket gör det möjligt att flytta informationen från en per vertris basis till en per meshlet basis. Detta tillåter att färre hämtningar sker på grafikkortet vid körning och vilket kan potentiellt ge bättre prestanda. Resultat. Resultaten indikerar att utnyttjandet av Mesh Shaders resulterar i ungefär samma prestanda jämfört med Vertex Shader deformering, (som observerades vara den snabbaste av de existerande implementationerna) samt att den orginella implementationen är marginellt långsammare på grund av ett högre antal meshlets genereras. Mesh Shading har potential till att bli snabbare om optimeringar somär unika till den nya arkitekturen används. Trots att man producerar fler meshlets,är den nya metoden inte markant långsammare och är snabbare med att bearbeta meshlets individuellt jämfört med den naiva implementationen. Den orginella implementationen spenderar mellan 15-22% mindre tid per meshlet vid körtid jämfört med den naiva lösningen. Slutsatser. I slutändan så erbjuder Mesh Shaders unika nya möjligheter till optimeringar som kan leda till potentiellt bättre prestanda. Den föreslagna nya Common Influences-metoden är lovande på grund av att den är snabbare per meshlet, men mer arbete måste utföras för att minska antalet genererade meshlets. Mash Shaders och Turing arkitekturen är vid skrivande stund fortfarande väldigt nya och det finns mycket potential för framtida arbeten att yterrligare förbättra och optimera det arbete som presenteras i denna avhandling. Mer arbete måste utföras för att göra meshletgenereringen effektivare så att arbetet som måste utföras under körtid minskas så mycket som möjligt.

Generating and rendering ribbons from a stream of particles is common in games and VFX to visualize flow. To create detailed smooth particle ribbons this work combines tessellation and B-splines, which gives smooth surfaces with contiguous normals. The traditional pipeline for doing hardware tessellation with hull- and domain shaders is limited to a maximum tessellation level, which limits how much detail a ribbon can get. In Nvidia’s Turing architecture, mesh- and task shaders were introduced, which provide support for tessellating geometry while not having any constraints on the amount of geometry that can be generated. This work evaluates three implementations for generating and drawing smooth particle ribbons by measuring performance in terms of execution time. The implementations are based on mesh shaders, mesh + task shaders and the traditional pipeline. In turn, three optimizations are proposed. The optimizations evaluated are adaptive level of detail, culling and Gouraud shading. The results show that the traditional pipeline is faster than using mesh shader based tessellation up to its maximum tessellation factor. For larger tessellation factors, when combining adaptive LOD, culling and Gouraud shading, mesh and task shaders combined can generate ribbons at higher quality than the traditional tessellation pipeline, with comparable performance. / Att generera och rendera band från partikelströmmar är vanligt i spel och VFX för att visualisera flöden. För att skapa detaljrika mjuka partikelband kombinerar det här arbetet tessellering och B-splines, vilket ger mjuka ytor med kontinuerliga normaler. Den traditionella pipelinen för att göra hårdvarutessellering med hull- och domain shaders är begränsade till en maximal tesselleringsnivå, vilket begränsar hur detaljrik ett band kan bli. Med Nvidias turingarkitektur introducerades mesh- och task shaders, vilket också stödjer tessellering av geometri med fördelen att inte vara begränsade till en maximal tesselleringsnivå. Det här arbetet evaluerar tre implementationer av mjuka partikelband när de genereras och ritas genom att mäta prestanda genom exekveringstid. Implementationerna är baserade på mesh shaders, mesh + task shaders och den traditionella pipelinen. Utöver detta föreslås tre optimeringar. Dessa optimeringar är adaptiv LOD, culling och Gouraud shading. Resultaten visar att den traditionella pipelinen är snabbare än att använda mesh shaderbaserad tessellering upp till och med dess maximala tesselleringsfaktor. För större tesselleringsfaktorer, när adaptiv LOD, culling och Gouraud shading kombineras, kan mesh och task shaders tillsammans generera band med högre kvalitet än den traditionella tesselleringspipelinen, med jämförbar prestanda.