På beställning av GE Healthcare AB har en sammanställning gjorts över interaktionen mellan metalljoner och kelatorer samt metalljoner och proteiner vid immobiliserad metalljonsaffinitetskromatografi (IMAC). Kelatorer är kemiska föreningar som kan användas för att binda metalljoner. Denna sammanställning kan användas som en vägledning för optimering av IMAC. Det är ett vedertaget faktum att bindningsstyrkan mellan metalljoner och proteiner, bland annat, beror på hur många bindningsställen på metalljonen som finns kvar för proteiner att binda till. Desto fler bindningsställen kelatorn upptar på metalljonen, desto svagare blir interaktionen med proteinet. Denna sammanställning är begränsad till ett antal metalljoner, som till exempel Cu2+, Ni2+, Co2+, Zn2+ och Fe3+, och kelatorerna ”Iminodiacetic acid” (IDA), ”tris(2-aminoethyl)amine” (TREN), ”1,4,7-triazacyclononane” (tacn), ”tris(carboxymethyl)ethylenediamine” (TED) och ”nitrilotriacetic acid” (NTA). Några intressanta skillnader i bindningsstyrkan mellan ett antal intermediära metalljoner, kopplade till en kelator, och proteiner har framkommit i denna studie. Dessa relationer, för kelatorerna IDA, TREN och tacn, finns redovisade nedan (starkast bindningsaffinitet längst till vänster). IDA: Cu2+ > Ni2+>Zn2+>Co2+ TREN: Cu2+ > Ni2+ Tacn: Cu2+ > Ni2+ > Zn2+ > Co2+ > Cr2+ ≈ Mn2+