<p>Från 1600 – talet har glasbruken i Kalmar/Kronobergsregionen tillverkat glas. I tillverkningen användes bland annat arsenik för att hindra blåsbildning i glaset, och bly gav kristallglas dess karakteristiska egenskaper. Kadmium användes i färger och även antimon motverkade blåsor. Deponier anlades bland annat i sankmark intill vattendrag, och lade på det sättet grunden för en föroreningsspridning vilken kommer fortsätta långt in i framtiden.</p><p>Det länsövergripande samarbetet <em>Glasbruksprojektet</em> (2006 – 2007) utredde föroreningsgraden på glasbruken, men ingen hänsyn till säsongsvariationer eller klimatförändringar togs. Temperatur- och nederbördsökningar i framtiden kommer troligen ge en kraftigare variation i grundvattennivåer. Forskare har sett vissa samband mellan grundvattennivåer och grundvattenkemi och även variationen mellan årstiderna. I denna undersökning studerades nutida variationer i grundvattenflöde/nivåer och grundvattenkemi för att sedan dra slutsatser om det framtida läckaget från deponier. Undersökningen har gjorts med fältarbeten, kolonnförsök på laboratorium samt analyser av provresultat under <em>Glasbruksprojektet. </em>Åfors glasbruk i Åfors samhälle, Emmaboda kommun, Kalmar län var studieobjekt. Produktionen startade år 1876, och bruket finns kvar än idag i Orrefors Kosta Boda AB koncernen. Den nedlagda deponin som ligger i direkt anslutning till Lyckebyån innehåller stora mängder föroreningar.</p><p>Fältmätningarna visade på relativt stabila metallhalter i vattenprover tagna i Åfors glasbruksdeponi oberoende av variationer i grundvattennivå. Resultatet från det befintliga datamaterialet från <em>Glasbruksprojektet, </em>visade att ett högt flöde inte gav högre halter urlakade metaller. Kolonnförsöket visade på den stora trögheten för glaset att urlaka metaller. Den övergripande slutsatsen av de olika undersökningsmetodernas resultat blir då att halten metall som lakas ur glasdeponin inte kommer att förändras nämnvärt vid högre flöden, men att individuella variationer finns. Mängden metall som lakas ur kan öka vid högre flöden.  </p><p>Komplexiteten i spridningsprocesserna är stor, och den verkliga effekten av klimatförändringarna är mindre lätt att undersöka. Spridningen av metaller kan dramatiskt öka när grundvattnet stiger till områden som inte tidigare varit i kontakt med vatten, eller om ytvatten översvämmas. Den stora mängd lagrad metall i vattendragens sediment kan även lösas upp. Den stora risken kommer i framtiden att finnas under de torra somrarna när dricksvatten tvingas tas från större, potentiellt förorenade områden. Troligt är då att spridningen av glasbruksrelaterade föroreningar, kommer att ha ökat efter en tid med stora klimatförändringar.</p>

Från 1600 – talet har glasbruken i Kalmar/Kronobergsregionen tillverkat glas. I tillverkningen användes bland annat arsenik för att hindra blåsbildning i glaset, och bly gav kristallglas dess karakteristiska egenskaper. Kadmium användes i färger och även antimon motverkade blåsor. Deponier anlades bland annat i sankmark intill vattendrag, och lade på det sättet grunden för en föroreningsspridning vilken kommer fortsätta långt in i framtiden. Det länsövergripande samarbetet Glasbruksprojektet (2006 – 2007) utredde föroreningsgraden på glasbruken, men ingen hänsyn till säsongsvariationer eller klimatförändringar togs. Temperatur- och nederbördsökningar i framtiden kommer troligen ge en kraftigare variation i grundvattennivåer. Forskare har sett vissa samband mellan grundvattennivåer och grundvattenkemi och även variationen mellan årstiderna. I denna undersökning studerades nutida variationer i grundvattenflöde/nivåer och grundvattenkemi för att sedan dra slutsatser om det framtida läckaget från deponier. Undersökningen har gjorts med fältarbeten, kolonnförsök på laboratorium samt analyser av provresultat under Glasbruksprojektet. Åfors glasbruk i Åfors samhälle, Emmaboda kommun, Kalmar län var studieobjekt. Produktionen startade år 1876, och bruket finns kvar än idag i Orrefors Kosta Boda AB koncernen. Den nedlagda deponin som ligger i direkt anslutning till Lyckebyån innehåller stora mängder föroreningar. Fältmätningarna visade på relativt stabila metallhalter i vattenprover tagna i Åfors glasbruksdeponi oberoende av variationer i grundvattennivå. Resultatet från det befintliga datamaterialet från Glasbruksprojektet, visade att ett högt flöde inte gav högre halter urlakade metaller. Kolonnförsöket visade på den stora trögheten för glaset att urlaka metaller. Den övergripande slutsatsen av de olika undersökningsmetodernas resultat blir då att halten metall som lakas ur glasdeponin inte kommer att förändras nämnvärt vid högre flöden, men att individuella variationer finns. Mängden metall som lakas ur kan öka vid högre flöden.   Komplexiteten i spridningsprocesserna är stor, och den verkliga effekten av klimatförändringarna är mindre lätt att undersöka. Spridningen av metaller kan dramatiskt öka när grundvattnet stiger till områden som inte tidigare varit i kontakt med vatten, eller om ytvatten översvämmas. Den stora mängd lagrad metall i vattendragens sediment kan även lösas upp. Den stora risken kommer i framtiden att finnas under de torra somrarna när dricksvatten tvingas tas från större, potentiellt förorenade områden. Troligt är då att spridningen av glasbruksrelaterade föroreningar, kommer att ha ökat efter en tid med stora klimatförändringar.

Sediments rich in sulfide were deposited in the Littorina sea in an environment that was shallow, anoxic,and reductive. The sediments were brought above sea level by isostatic uplift and can now be foundalong the coast of the Baltic sea. These sulfide rich sediments oxidize when they are exposed to air whenthe water table is lowered due to uplift, anthropogenic activities, or hydrological droughts. Oxidation ofsulfate soils will lower the pH and mobilize metals in the soil that will leach into adjacent rivers and willimpact the water chemistry and damage ecosystems. A few studies have noted that leaching increasesin sulfate soils after drought which has resulted in fish death. The impact of droughts on leaching from sulfate soils were investigated in nine rivers (Flarkbäcken,Hertsångerälven, Kvismare canal, Kyro river, Närpes River, Persöfjärden, Storbäcken, Tjuståsaån, andToby river) by looking at time series of sulfate concentrations and drought periods. The impact on riversafter a drought was studied by plotting the deviation from median specific discharge in summer andautumn against the deviation from median concentration of SO42-, a suite of metals and pH the followingseason with high discharge e.g. spring. The metals that were examined in the river were Aluminum (Al),Cadmium, (Cd), Cobalt (Co), Cupper (Cu), Iron (Fe), Manganese (Mn), Nickle (Ni), Zinc (Zn).TheKendall’s τ was then used to determine if the relationship between discharge and leached compoundconcentration was significant and which direction it had. In the sulfate timeseries the hydrological droughts generally coincided with low SO42- and werefollowed by SO42- peaks. The sulfate concentrations increased significantly after droughts, and theincrease in SO42- lasted for 1-3 years for most rivers. In two Finnish rivers the SO42- remained higher alonger time of 5 years in Kyro river and Närpes river after multiyear droughts. In Kvismare canal, Kyroriver, Närpes river and Tjuståsaån the SO42- concentration was higher in the mid-1900s which could bedue to changes in ditching activity, the acid sulfate soils transitioning to post active sulfate soils afterthe ditching activity stopped in the regions, or SO42- air deposition historically being greater. SO42-, Co, Ni, and Zn had negative significant correlations in a majority of the rivers, while pH, Fe,and total organic carbon had significant positive correlations a majority of rivers. A negative correlationindicates high concentrations of the leached compound after a drought while positive correlationsindicate low concentrations of the leached compound after a drought. Al, Cd, Cu, and Mn did not havea significant correlation in a majority of the rivers which could be due to their dependence on pH whichwill not always change in the rivers in spring due to acidic water leaching from acid sulfate soils sincethe acidic water will be diluted by meltwater. / Efter senaste istiden var vattnet i havet syrefritt och reducerande vid havsbotten, vilket ledde till attsulfidmineral avsattes. Dessa sulfidrika sediment har hamnat ovanför havsytan på grund avlandhöjningen och finns i kustnära områden runt östersjön. Sulfidsedimenten oxiderar om de kommer ikontakt med syre vilket kan ske på grund av landhöjning, mänskliga aktiviteter, eller torka som sänkergrundvattennivåerna. När sulfatjordarna oxiderar sänks pH i jorden och metaller frigörs vilka sedanlakas ur jorden och påverkar närliggande vattendrag och ekosystem. Lakning av metaller har i någrastudier setts öka efter extrem torka vilket i vissa fall har lett till fiskdöd. I nio vattendrag (Flarkbäcken, Hertsångerälven, Kvismare kanal, Kyro älv, Närpes å, Persöfjärden,Storbäcken Tjuståsaån och Toby å) undersöktes hur torka påverkar urlakning från sura sulfatjordar. Deämnen som undersöktes var Aluminium (Al), Kadmium (Cd), Kobolt (Co), koppar (Cu), Järn (Fe),Mangan (Mn), Nickel, (Ni), Totalt Organiskt Kol (TOC), och Zink (Zn). Sambandet mellanvattenföringens avvikelse från medianen under de sommar samt höst och avvikelsen avkoncentrationerna av urlakade ämnen från medianen följande årstid med högt flöde plottades för attundersöka hur sambandet såg ut. De statistiska testerna Kendalls τ användes för att utvärdera om enkorrelation existerade och i vilken riktning den gick. Sulfatkoncentrationerna var generellt sett väldigt låga under torrperioder men ökad snabbt efter atttorkan avtagit. Den förhöjda sulfatkoncentrationen varade generellt sett i 1-3 år för de flesta vattendrag.Det fanns däremot två undantagsfall då sulfatkoncentrationerna var förhöjda i Kyro älv och Närpes åunder 5 år efter en torrperiod som varat i flera år. I Kvismare kanal och Tjuståsaån varsulfatkoncentrationerna, högre under mitten av 1900-talet. De högre koncentrationerna av sulfat kanbero på att det var mer dikning, eller större mängd luftföroreningar under denna period. Sambanden för sulfat, Co, Ni och Zn visade att efter torra perioder var koncentrationerna högre i enmajoritet av vattendrag än normalt. pH, Fe och TOC visade på ett motsatt samband. Efter torrperiodersjönk därmed koncentrationen Fe och TOC i en majoritet av vattendragen. Al, Cd Cu, och Mn hadesignifikanta samband i mindre än 50 % av vattendragen vilket kan vara till följd av att de är beroendeav pH som själv inte hade en tydlig korrelation i alla vattendrag. pH sjunker i många fall inte särskiltmycket till följd av en torka då vattnet som lakas ut från sulfatjorden späds ut av smältvatten undervåren.