Inom en stor del av all systemutveckling sker testerna av systemet som sista punkt innan systemet sjösätts. Testdriven utveckling är en systemutvecklingsmetod där testerna istället skrivs först och också är det som driver utvecklingen framåt. Metoden höjs till skyarna av vissa och avfärdas omedelbart som onödigt omständig av andra. Vi vill med denna uppsats undersöka hur det ser ut i verkligheten och vilka faktorer som påverkar användandet, inlärningen och inställningen till testdriven utveckling. Vi genomförde intervjuer på tre stycken Örebrobaserade organisationer och tittade utifrån ramverket method-in-action på vilka faktorer som påverkade användningen och varför. Vi fann att utvecklarna närmade sig testdriven utveckling på väldigt olika sätt och grundade sin inställning mycket beroende på tidigare erfarenhet och inlärning – oavsett hur lång eller kort den varit. Utvecklarna förväntas ofta bedriva självstudier utanför arbetstid – något som inte alltid funkar som kunskaputvecklingsform då tiden utanför jobbet ser olika ut beroende på var i livet man är. Det finns inte heller något klart program eller best-practices att följa för att lära sig metoden i någon av organisationerna. Vi såg också att det finns tekniker utanför själva metoden som utvecklare ganska omgående behöver bli bekanta med för att kunna utveckla testdrivet: dependency injection och mock.