Vår studie riktar in sig på hur barn i förskolan i fri lek använder sig av olika kulturella redskap i både inomhusmiljön och utomhusmiljön. Vi valde att utgå från en sociokulturell syn på barn som kompetenta individer samt hur leken inom detta perspektiv ges en stor betydelse för barnens kognitiva utveckling och lärande och detta i samspel med den omgivande fysiska miljön. Vi valde ut några centrala begrepp varav två av begreppen blev våra huvudsakliga analytiska verktyg.   Vi valde att göra en kvalitativ undersökning där vi gjorde observationer vilka vi också videofilmade. Urvalet bestod av en mindre förskola bestående av två avdelningar med barn i blandade åldrar. Vi observerade och filmade under hela dagar i två veckors tid och det material som samlades in bearbetades sedan i flera omgångar för att få fram episoder som verkligen gav oss ett material ur vilket vi kunde få svar på våra frågeställningar.   Det resultat vi kom fram till var att barn i inomhuslekar ofta använder sig av sina tidigare erfarenheter på ett annat sätt än vid utomhuslek där fantasi och kreativitet visade sig tydligare. Inomhus imiterar barnen oftare ett vuxet eller iaf äldre beteende vilket de tagit del av framförallt i hemmet eller hemma hos kompisar. Deras främsta kulturella redskap här blir språket samt hur de använder olika artefakter för att mediera de vuxna förebildernas beteende och handlingar. Dessutom märkte vi att behovet av materiella artefakter som medieringsverktyg inomhus var större än utomhus där enkla saker som mössor, en spade eller de egna galonbyxorna mycket väl kunde utgöra de mest användbara redskapen genom vilka de medierade sina erfarenheter. Utomhus präglades leken mer av en nyskapande upptäckarglädje när de försökte lista ut bästa sättet att åka pulka utan pulka eller få ner en mössa som fastnat i trädet. Detta kan visa på att miljöerbjudandet spelar större roll när det gäller utomhuslek än vid inomhuslek där användandet av artefakter i princip kan ske i vilken miljö som helst vad vi kunde se.