Syftet med detta arbete har varit att ge ökad förståelse och kunskap av misslyckade projekt inom offentlig projektledning samt hur lärandet tas tillvara inom dessa. Anledningen till att vi valt detta arbete och syfte var att vi uppmärksammat vissa oroväckande tendenser och mönster inom flera offentliga organisationer, vilka vi anser arbetar med ytterst viktiga samhällsfunktioner. Projekt som arbetsform har utvecklats otroligt mycket på kort tid och idag tillämpas projekt på regelbunden basis i de flesta organisationer. Inom offentliga organisationer bedrivs projekt som ofta utmärker sig genom diffusa och abstrakta mål. Detta beror främst på att offentliga organisationer bedriver helt andra typer av projekt än de som vanligtvis kan ses i privata organisationer, där projekt genomförs i vinstdrivande intressen. Inom offentliga projekt är samhällsnyttan istället i centrum, men trots detta finns en väl utbredd tendens att bedöma projekten utifrån samma parametrar och verktyg som de i vinstdrivande projekt. Dessa är illa anpassade för diffusa och abstrakta mål och medför en risk att många projekt i offentlig regi bedöms på ett mycket missvisande sätt. De mer långtgående konsekvenserna kan bli att många projekt "felaktigt" bedöms som misslyckade och informellt stämplas med en tabustämpel. Detta ser ofta organisationer och individer som en anledning till att inte hämta nyttiga och värdefulla insikter, lärdomar och erfarenheter ur, vilket i slutändan hämmar den organisatoriska utvecklingen. Utifrån befintliga teorier om projektledning och lärande har vi därför valt att granska hur offentliga organisationer bedömer projektresultat idag och hur de tar tillvara på misslyckade projekt. Med benämningen "ta tillvara" menar vi väsentliga aspekter som hur lärandet ser ut i de misslyckade projekten, vilka erfarenheter som hämtas ur dem, vilka emotionella perspektiv som hämmar reflektioner av dem, vilka nyttoeffekter som räknas in i resultatet osv. Undersökningen genomfördes med intervjuer av projekterfarna anställda inom offentliga organisationer i Karlstad. Resultaten visar att traditionella perspektiv är dominerande vid bedömningar av projektresultat i offentliga organisationer. Resultaten visar även att bedömningar försvåras av många inblandade aktörer, som har olika perspektiv till varje projekt. Det har även framgått att mål och riktlinjer ofta är mycket diffusa och abstrakta i offentliga projekt. Resultaten visar också att det finns mycket att lära ur misslyckade projekt. Exempelvis kan nyttiga erfarenheter skaffas om vikten att grundligt förankra projekt innan de initieras och värdet av delaktighet lyftas upp. Misslyckanden kan även ge lärdomar om nya idéer och utveckla ledarskap. Organisatoriskt sett visar resultaten att lärande vid misslyckade projekt knappt existerar. Organisationerna brister nämligen i tillvaratagandet av dessa eftersom det ofta inte sker någon reflektion eller analysprocess av vad som gått snett i de misslyckade projekten. / The purpose of this work has been to provide a greater understanding and knowledge of failed projects in the public sector, and how learning is taken care of. The reason we chose this field of research and its purpose was that we were aware of some disturbing trends and patterns in several places in the public sector, which are maintaining very important social functions and should be able to carry out their work in the best possible manner. Project Management has developed an awful lot in a short time and today it is applied in projects on a regular basis in most organizations. Within the public sector are projects that are usually characterized by diffuse and abstract goals, which are mainly due to the fact that government organizations are engaged in entirely different types of projects than those usually seen in private organizations, where project’s main characteristics are in profit-making interests. In the public sector, projects are implemented to benefit society, but despite this fact there is a well-spread tendency to evaluate these projects using the same parameters and tools that is used in profit-making projects, which are poorly suited for the diffuse and abstract goals found in the public sector. This entails the risk that many projects are assessed in a very misleading way. The more far-reaching consequences for many projects are that they are "wrongly" deemed as failures and thus informally stamped with a view of taboo. Very often organizations and individuals will see this as a reason not to draw useful and valuable insights, lessons and experience from these projects, which ultimately inhibit organizational development. Based on existing theories of project management and learning, we have therefore chosen to examine how the public sector assesses project results today, and how they take advantage of their failed projects. By the term "take advantage" we mean the essential aspects of how learning looks like in the failed projects, the lessons taken from them, the emotional perspective that inhibit reflections of them, what benefits are factored in the outcome and so on. The survey was conducted with interviews of experienced project staff in the public sector in Karlstad. The results show that a traditional perspective is dominant in the assessment of project results, and that assessment is further complicated by all those involved who have their different perspectives to each unique project, and the objectives and guidelines are often very vague and abstract. The results also show that there is much to learn from failed projects. For example, useful experience can be acquired that favor thorough examines of projects before they are initiated, and the value of participation can be valued to a higher point. Failures can also provide lessons for new ideas and develop leadership. Organizationally speaking, the results show that learning in failed projects hardly exists. A reason for these organization deficiencies, is because they hardly have any reflection or analysis process to describe what has gone wrong in the failed projects.

Det finns forskning från flera olika perspektiv som har studerat kritiska framgångsfaktorer gällande arbete i projekt. Det problem som finns är att det inte finns ett specifikt genomförande för att uppnå lyckat resultat inom projektarbeten. Belassi och Tukel (1996) har tagit fram en teori att analysera projektgenomförande utifrån. Modellen behöver utvecklas med tiden och förändras för att anpassas till specifika typer av projekt, till exempel interna IT-projekt som denna undersökning behandlar. I den här studien har en fallstudie genomförts på två verksamheter där det i varje verksamhet finns ett intern IT-projekt som anses vara lyckat och ett som anses vara misslyckat. Med grund i Belassi och Tukels (1996) teori Critical success/failure factors in projects har kvalitativa intervjuer genomförts i syfte att ta reda på vilka framgångsfaktorer som är kritiska för lyckade och misslyckade interna IT-projekt. Vidare är syftet även att se om det finns andra kritiska framgångsfaktorer som kan utveckla teorin. Den insamlade empirin analyserades genom kategorisering och studiens resultat visar vilka de kritiska framgångsfaktorerna är för de två verksamheternas utvalda interna IT-projekt. Det har även skapats en utvecklad modell med kritiska framgångs- och misslyckandefaktorer som inte tidigare fanns omnämnda i teorin men som visade sig ha en inverkan på projektets resultat. Studien visade att ledarskap och kommunikation var viktiga faktorer för att uppnå framgångsrika projekt. Det visade sig också att det inte enbart var projektdeltagarnas tekniska bakgrund som spelade in utan även annan kompetens hos individerna. I de fall då det inte uppfattats som att någon utvärdering var gjord ansåg flera individer att det hade varit bra om det hade genomförts. Projektdeltagarnas kompetens och utvärdering av projektets genomförande var därför, tillsammans med externa leverantörer och användarnas stöd, faktorer som valdes att kompletteras i den vidareutvecklade modellen. Projektgruppen engagemang tas redan upp i Belassi och Tukels (1996) teori, men det framhävs i undersökningen att engagemanget bör vara objektivt. / There is research from several different perspectives that have studied the critical success factors regarding to project work. The problem is that there is not a specific project transact to achieve success in projects. Belassi and Tukel (1996) has developed a theory that can be used to analyze the implementation of projects. The theory needs to evolve over time and change in order to adapt to specific types of projects such as internal IT projects that this study addresses. In this study a case study carried out in two organizations where each one of them consist one internal IT project that is considered successful and one that is considered a failure. Based on Belassi and Tukels (1996) theory Critical success/failure factors into projects, qualitative interviews were conducted in order to determine which success factors that are critical to the success and failure of internal IT projects. Furthermore, the aim is also to see if there are other critical success factors that can develop the theory. The collected empirical data was analyzed by categorization and the results of this study show which the critical success factors is in the internal IT projects. A new model was created and developed with critical success and failure factors that did not exist in the previously mentioned theory but which turned out to have an impact on the project results. The study showed that leadership and communication were key factors in achieving successful projects. It also turned out that not only was the project participants' technical backround important to project success but also other skills of the individuals. In cases where it is not perceived as an evaluation was made most of the informants said that it would have been good if it had been done. Project participants' skills and evaluation of the realization of the project was therefore, together with external suppliers and user support, factors that were chosen to be supplemented in the refined model. The project team commitment are already addressed in Belassi and Tukels (1996) theory, but it is emphasized in the survey that the commitment should be objective.