Varje region i Sverige ansvarar för att ha en organiserad beredskap av krisstöd. Krisstödet ska aktualiseras i nära anslutning till allvarliga och extraordinära händelser och ansvara för det psykosociala stödet till de som omfattas av behovet. Målgruppen för denna studie är en av krisstödsgrupperna i en region som har beredskap att inställa sig på sjukhuset och där påbörja ett krisstöd till de drabbade. Det vetenskapliga underlaget som idag finns tillgängligt för krisstöd i akut- och mellanfas vid allvarliga och extraordinära händelser innefattar inte några evidensbaserade metoder för hur krisstödet ska förmedlas. Med bakgrund i detta syftar studien till att förstå hur krisstödspersoner förhåller sig till och påverkas av det begränsade vetenskapliga underlaget för krisintervention. Studiens teoretiska inramning bygger på modern kristeori och begreppen praktisk kunskap, praktiskt handlande och praktisk yrkesteori. Inför studien har vi även tagit del av relevant tidigare forskning som vi har kunnat koppla våra resultat till. För att besvara studiens syfte används kvalitativa intervjuer med krisstödspersoner ur en och samma krisstödsgrupp. Den kvalitativa innehållsanalysen som använts för att analysera intervjuerna har bidragit med en djupare förståelse för hur krisstödspersonerna arbetar och förhåller sig till att det saknas evidensbaserade metoder för krisintervention i akut- och mellanfas. Resultatet av studien visar att krisstödspersonerna kompenserar avsaknaden av evidensbaserade metoder genom att använda sig av sin egen och andras erfarenhet genom kollegialt kunskapsutbyte. Krisstödspersonerna förhåller sig också till det vetenskapliga underlag som finns men underlaget beskriver inte på vilket sätt krisstödet ska utformas utan endast vad som bör uppnås. Detta lämnar stort utrymme för den professionelles egen expertis som vi i resultatet ser utvecklas till en praktisk yrkesteori för rollen som krisstödsperson.