Bakgrund och problem Ekonomisk brottslighet började uppmärksammas i mitten av 70-talet och Justitieutskottet framhöll redan då betydelsen av organisatoriska förändringar. En av de huvudsakliga anledningarna till missförhållandena var bristen på samlad styrning av insatserna mot ekonomisk brottslighet. 1995 överlämnade regeringen en skrivelse med fokus på förebyggande arbete och att det ska vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Enligt Ekobrottsmyndigheten har den ekonomiska brottsligheten dock ökat kraftigt sedan 2001 och utgör ett allvarligt samhällsproblem som skapar orättvisor mellan enskilda och mellan företag och förutsättningarna för företagandet försämras genom den snedvridna konkurrensen. Syfte och avgränsning Syftet med föreliggande uppsats är att skapa en djupare förståelse och öka vår referensram angående ämnet ekonomisk brottslighet, bekämpning av denna och hur samverkan mellan myndigheter och andra centrala aktörer fungerar. Syftet är även att belysa huruvida denna samverkan kan ses ur en modern organisationsforms perspektiv. Vi har valt att begränsa studien till de myndigheter som först och främst berörs när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och vi har också valt att studera två revisionsbyråer. Metod Vi har använt en abduktiv forskningsstrategi och undersökningsmetoden har varit kvalitativ eftersom avsikten med undersökningen var att söka värderingar, åsikter och attityder. Den empiriska informationsinsamlingen bestod av 13 personliga intervjuer med respondenter från Skatteverket, Skattebrottsenheten, Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, KPMG Forensic och Ernst & Young. Insamlingen av sekundärdata innebar huvudsakligen studerande av teoretisk orienterad kunskap i framförallt facklitteratur, rapporter, böcker och artiklar i olika tidskrifter, samt vissa sökningar Online på Internet. Analys och slutsats För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten behövs kunskap om vad som utmärker brotten och vilka som begår dessa och aktörerna behöver förändra sina metoder för att kunna arbeta proaktivt. Bekämpa är ingen bra vedertagen benämning på arbetet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, utan termen begränsning är bättre lämpad. Det handlar om att effektivisera det förebyggande arbetet och skapa en fungerande samverkan. Begreppet samverkan har en alltför stor bredd och det finns heller ingen enhetlig samverkan. Aktörernas egna delmål och prioriteringar är idag en kugge i hjulet. Grunden för samverkan ligger i att ha gemensamma mål, först när denna grund är byggd kan aktörerna gå vidare och organisera en effektiv samverkan. Den stora akilleshälen är att det finns alltför många konstellationer i denna samverkan, vissa borde avvecklas och andra utvecklas. Informationsteknikens utveckling har inte heller underlättat samverkan och sekretessen utgör ett hinder. Organisationsformer mellan aktörerna faller ofta på grund av den begränsade tidsaspekten, det finns ingen långsiktighet i samarbetet.

<p>Bakgrund och problem</p><p>Ekonomisk brottslighet började uppmärksammas i mitten av 70-talet och Justitieutskottet framhöll redan då betydelsen av organisatoriska förändringar. En av de huvudsakliga anledningarna till missförhållandena var bristen på samlad styrning av insatserna mot ekonomisk brottslighet. 1995 överlämnade regeringen en skrivelse med fokus på förebyggande arbete och att det ska vara en prioriterad verksamhet för myndigheterna. Enligt Ekobrottsmyndigheten har den ekonomiska brottsligheten dock ökat kraftigt sedan 2001 och utgör ett allvarligt samhällsproblem som skapar orättvisor mellan enskilda och mellan företag och förutsättningarna för företagandet försämras genom den snedvridna konkurrensen.</p><p>Syfte och avgränsning</p><p>Syftet med föreliggande uppsats är att skapa en djupare förståelse och öka vår referensram angående ämnet ekonomisk brottslighet, bekämpning av denna och hur samverkan mellan myndigheter och andra centrala aktörer fungerar. Syftet är även att belysa huruvida denna samverkan kan ses ur en modern organisationsforms perspektiv. Vi har valt att begränsa studien till de myndigheter som först och främst berörs när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och vi har också valt att studera två revisionsbyråer.</p><p>Metod</p><p>Vi har använt en abduktiv forskningsstrategi och undersökningsmetoden har varit kvalitativ eftersom avsikten med undersökningen var att söka värderingar, åsikter och attityder. Den empiriska informationsinsamlingen bestod av 13 personliga intervjuer med respondenter från Skatteverket, Skattebrottsenheten, Kronofogdemyndigheten, Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, KPMG Forensic och Ernst & Young. Insamlingen av sekundärdata innebar huvudsakligen studerande av teoretisk orienterad kunskap i framförallt facklitteratur, rapporter, böcker och artiklar i olika tidskrifter, samt vissa sökningar Online på Internet.</p><p>Analys och slutsats</p><p>För att bekämpa den ekonomiska brottsligheten behövs kunskap om vad som utmärker brotten och vilka som begår dessa och aktörerna behöver förändra sina metoder för att kunna arbeta proaktivt. Bekämpa är ingen bra vedertagen benämning på arbetet i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, utan termen begränsning är bättre lämpad. Det handlar om att effektivisera det förebyggande arbetet och skapa en fungerande samverkan. Begreppet samverkan har en alltför stor bredd och det finns heller ingen enhetlig samverkan. Aktörernas egna delmål och prioriteringar är idag en kugge i hjulet. Grunden för samverkan ligger i att ha gemensamma mål, först när denna grund är byggd kan aktörerna gå vidare och organisera en effektiv samverkan. Den stora akilleshälen är att det finns alltför många konstellationer i denna samverkan, vissa borde avvecklas och andra utvecklas. Informationsteknikens utveckling har inte heller underlättat samverkan och sekretessen utgör ett hinder. Organisationsformer mellan aktörerna faller ofta på grund av den begränsade tidsaspekten, det finns ingen långsiktighet i samarbetet.</p>