Modernismens storhetstankar om mänsklighetens obegränsade kapacitet har gjort den postmoderna människan smärtsamt medveten om mänsklighetens begränsningar. Medvetenheten förvandlar bland annat den problemfria semestern till en moralisk terräng. Valet av semester anses påverka både resenären och värddestinationen. I denna undersökning söks en förståelse för samtida moraliskt resande genom att studera volontärresans arrangemang och volontärresenärers upplevelser. Teorier som behandlar kulturell identitet, turismens kultur, den postmoderna resenären samt moraliskt resande och hållbar turismutveckling kopplas till empiri grundad på djupintervjuer med volontärresenärer samt representanter från två olika volontärresearrangörer. Analysen av undersökningen leder fram till att volontärresan förstärker individens kulturella identitet, samt att den kommersiella volontärresan är ett bättre alternativ än den ideella. Eftersom den kommersiella arrangören fokuserar mer på den postmoderna individens personliga utveckling, och arrangeras den kommersiella volontärresan utifrån värddestinationens krav kan det tänkas att både värdsamhället och volontärresenären tillfredställs. Volontärresenären reser lika mycket för att göra en god gärning via volontärarbetet som för att finna sig själv.