The Mourne Mountains situated in County Down, Northern Ireland, mainly consists of solidified granite magma chambers that intruded ~ 56 million years ago into the surrounding greywacke. How granite magma chambers are emplaced in the crust has for years been a debate amongst scientist of volcanology, and is referred to as the ‘space problem’ debate. There are two principle theories in how the granite magma chambers in the Mourne Mountains were formed; either the magma chambers were forcefully emplaced by doming the greywacke host-rock or the magma chambers were emplaced by passively by magma filling the space over a subsiding block of host-rock. In this study rock samples from Luke’s Mt. dyke has been investigated with anisotropy of magnetic susceptibility (AMS). AMS measures the orientation of magnetic minerals in a rock sample and thereby shows the magma movement. These measurements indicated that the magma in the studied Luke’s Mt dyke flowed into the connected magma chamber and thus are a feeding ring-dyke. This implies that the granite bodies of the Mourne Mountains were emplaced by a passive process like cauldron subsidence. / Mätningar av magnetiska mineral har visat att den stelnade magman i en granitgång tillhörande Mournebergen i Nordirland en gång flödat in mot granitmagmakammarna. Med den här vetskapen kan tolkningar göras över hur de stora Mournebergen en gång formades. Sedan länge har den så kallade ’space problem’ debatten pågått bland forskare inom vulkanologi. Debatten diskuterar huruvida magma intruderar och placeras i jordskorpan. Mournebergen består huvudsakligen av granitmagmakammare som intruderat in i omkringliggande bergarten gråvacka för cirka 56 miljoner år sedan. Är magmakammarna ett resultat av deformation i omkringliggande gråvacka eller tvärtom? AMS (anisotropy of magnetic susceptibility) är en metod där magnetiska mineral och dess magnetiska susceptibilitet mäts för att ta reda på dess orientering i en stelnad magma. Vid ett pålagt magnetiskt fält kommer de magnetiska mineralen visa på en viss magnetisk susceptibilitet i olika orienteringar. Det här kan representeras som tre axlar på en ellipsoid. Axlarna på ellipsoiden ger information om hur mineralen flödat med magman. AMS-mätningar av stenprover från den studerade granitgången Luke’s Mt Dyke i Mournebergen visar på att graniterna som utgör största delen av bergen troligen är resultat av ett så kallat passivt bildande av magmakammare och därmed har omkringliggande bergarten gråvacka inte deformerats av granitmagmakammarna.