Trots att barn och unga utgör en stor del av alla de som begår sexuella övergrepp mot personer under 18 år tenderar sexuella övergrepp och sexuella beteendeproblem hos barn och unga att förbises som sexuella experiment. Sexualbrott innebär ett fysiskt, psykiskt och emotionellt lidande - såväl för offer som för förövare - samtidigt som det medför en stor samhällsekonomisk kostnad. I Sverige är socialtjänsten ansvarig för personer under 18 år som begår sexuella övergrepp, vilket innebär att det finns en tydlig koppling till socialt arbete. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begår sexuella övergrepp. Urvalet i denna studie består av ett snöbollsurval. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra socialarbetare som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga som begår sexuella övergrepp. Den tematiska analysen av materialet resulterade i fyra teman, vilka sedan analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn, Copingstrategier bland professionella och Multidisciplinärt samarbete. Studien visar huvudsakligen på att den sociala konstruktionen om barn som oskyldiga, obefläckade och i behov av omsorg och beskydd innebär svårigheter på flera sätt. Denna konstruktion gör det svårt för professionella att förstå och begripa de sexuella handlingar barnen begår. Konstruktionen innebär även svårigheter när det kommer till att prata med föräldrarna till barnet samt med andra professionella. Studien visar på vikten av kollegialt stöd och handledning för de som arbetar med denna målgrupp. Dessutom visar studien på att det finns svårigheter med att samarbeta med barn- och ungdomspsykiatrin i ärenden som rör barn och unga som begårsexuella övergrepp.

Stroke är en av vår tids stora folksjukdomar och medför i regel en plötslig och omskakande förändring både för patienten själv samt för närstående. Rehabiliteringen efter en stroke innebär återuppbyggnad och anpassning av fysiska, sociala samt emotionella aspekter av individens liv. Sjuksköterskans förmåga att motivera patienten är grundläggande för optimering av stroke-patientens rehabiliteringsmöjligheter. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga strokepatientens motivationsfaktorer till rehabilitering samt undersöka hur sjuksköterskan använder sig av motivation i omvårdnads- och rehabiliterings-arbetet. För att undersöka ämnet utfördes en litteraturstudie baserad på kvalitativa forskningsrapporter. Ur artiklarna identifierades information och stöd, hemkomst och självständighet samt optimism och målsättning som viktiga motivations-faktorer bland strokepatienter. Resultatet påvisade en konflikt gällande stroke-patientens och sjuksköterskans uppfattning av rehabilitering. Sjuksköterskans motivations- och rehabiliteringsarbete belyses ur artiklarna och en svårighet att urskilja sjuksköterskans insatser gällande motivation och rehabilitering från resten av vårdpersonalens åtgärder identifierades. Slutsatsen drogs att omvårdnads- och rehabiliteringsarbetet måste baseras på ett öppet samarbete mellan sjuksköterskan och patienten samt grunda sig i patientens individuella behov vilket kan uppnås genom en tydligare kommunikation och en aktiv involvering av patienten. / Stroke is one of the most common diseases of our time and usually results in a sudden and shocking change both for the patient and those close to him. Rehabilitation from stroke involves reconstructing and adaptation to physical, social and emotional aspects of the individuals’ life. The nurses’ ability to motivate the patient is fundamental for optimising the stroke patients’ possibility to rehabilitate. The aim of this study was to identify the stroke patients’ factors of motivation for rehabilitation and to study how the nurse uses motivation in nursing and rehabilitation. To investigate the subject a literature review was conducted based on qualitative research. Information and support, homecoming and independency along with optimism and goal setting were identified as important factors of motivation among the stroke patients. The result showed a conflict concerning the stroke patients’ and the nurses’ understanding of rehabilitation. The nurses’ work related to motivation and rehabilitation is illustrated from the articles and a difficulty to distinguish the nurses’ efforts from the rest of the staffs’ concerning motivation and rehabilitation was identified. The conclusion was that nursing and rehabilitation must be based on a mutual under-standing between the nurse and the patient. It should be grounded in the patients’ individual needs, which may be achieved by a clearer communication and an active involvement of the patient.