Terrestra isopoder, däribland gråsuggor (Oniscoidea) har en viktig funktion som detrivorer i våra tempererade ekosystem. Tidigare forskning pekar på att dessa djur är känsliga för försurning i och med deras kalciumbaserade kutikula samt krav på rätt pH-värde för deras matspjälkning, men även att denna överfamilj har en god förmåga till anpassning. Halland är ett av de områden i Sverige som drabbats hårt av försurning, medan Uppland har en naturligt kalkrik jord. För att undersöka huruvida Hallands murgråsuggor (Oniscus asellus) anpassat sig till landskapets försurning jämförde jag tillväxt i biomassa samt mortalitet hos halländska och uppländska gråsuggor som fick leva i försurad jord (pH 4,5) under fyra veckor. Jag hade även kontrollgrupper för respektive lokal som fick växa i deras ursprungliga jord. Gråsuggor utsatta för försurning hade sämre tillväxt än de i ursprunglig jord, och de djur från det försurade landskapet (Halland) hade en högre tillväxttakt än de från det mer basiska (Uppland) när de utsattes för försurning. Varken lokal eller försurning kunde påvisas ha någon inverkan på mortaliteten. Dessa resultat visar att gråsuggor som kommer från försurad jord i alla fall under en kortare period har en högre tillväxttakt än de från en mer basisk sådan när de utsätts för en ytterligare försurning. Då försurning förmodas vara ett fortsatt framtida problem är detta värdefull information i och med att det påvisar en viss resiliens i våra ekosystem. / Terrestrial isopods, including woodlice (Oniscoidea) have an important function as detritivores in our temperate ecosystems. Previous research indicates that these animals are susceptible to acidification through their calcium-based cuticle as well as need of the right pH value for their digestion, but also that this superfamily has a good ability to adapt to their environment. Halland is one of the areas in Sweden that has been heavily affected by acidification, while Uppland has a naturally pH buffering soil due to a high lime content. To investigate whether woodlice exposed to long term acidification have managed to adapt to it, I compared biomass growth and mortality of the common woodlouse, Oniscus asellus, from Halland and Uppland grown in acidified soil (pH 4.5) for four weeks. I also used control groups for each locality that were allowed to grow in their original soil. Woodlice exposed to acidification had less increase in biomass than those in the original soil, and the animals from the acidified landscape (Halland) had higher increase in biomass than those from the more alkaline one (Uppland). I found no significant difference in mortality between the different  localities or pH values. These results show us that woodlice living in an acidified soil manages an increased acidification better than the ones from the alkaline environment, at least in a short-term perspective. As acidification is believed to be a continuing problem in the future, this is valuable information as it demonstrates a certain degree of resilience of the ecosystem.