Högskoleverket har gjort ett flertal studier som visar att studenters förkunskaper har förändrats under senare år, ofta till det sämre. Även i systematiska undersökningar såsom TIMSS och PISA visar resultaten under senare år att kunskaperna minskar. Enligt gymnasieskolans läroplan är ett av de övergripande kunskapsmålen att …”alla elever på ett nationellt högskoleförberedande program inom gymnasieskolan ges möjlighet att uppnå kraven för en högskoleförberedande examen som innebär att eleven har tillräckliga kunskaper för att vara väl förberedd för högskolestudier…”. Som blivande gymnasielärare blir det därför vår uppgift att förse varje elev med ” tillräckliga kunskaper för att vara väl förberedd för högskolestudier”. Här ställer vi oss frågan vad som är ”tillräckliga kunskaper”. Syftet med undersökningen är att undersöka nya studenters förkunskaper och förmågor utifrån intervjuer med lärare i naturvetenskapliga utbildningar på högskolan. Lärarnas uppfattningar kan också ses som en utvärdering av det arbete gymnasieskolan utför med att förbereda eleverna inför högre studier. Intervjusvaren analyserades i relation till kunskapskraven för Naturkunskap 2, då programmen har kursen som antagningskrav. Respondenternas generella syn på studenternas förkunskaper är att de har förändrats under åren, ofta till det sämre. Detta är något som styrks av Skolinspektionen, Skolverket och Högskoleverket som har följt utvecklingen på nationell nivå och lyft problemet till ytan. En förklaring till studenternas bristande förkunskaper framkommer i våra intervjuer då flera av lärarna anser att ämnesplanen för Naturkunskap 2 är tolkningsbar, vag och alltför bred. Texten i Läroplanen för gymnasieskolan öppnar i många fall upp för olika tolkningsmöjligheter för lärarna. Läroplansteori förklarar de mekanismer som påverkar vad som väljs ut som giltig kunskap att lära i skolan. Utifrån förklaringsmodellen ges en förståelse till varför studenters förkunskaper ibland kan se väldigt olika ut. Det handlar om såväl formuleringen av föreskrifterna som teorier och praktik inom stoffurval, organisation och förmedlingsformer i undervisningen. Detta kan bidra till en heterogenitet bland de förkunskaper och förmågor som nya studenter har då de kommer till högskola och universitet. I intervjuerna framkommer att ett minskat avstånd mellan gymnasium och högskola kan vara en väg mot bättre förbereda eleverna inför högre studier. Tidigare forskning visar att det finns ett stoffgap, det vill säga ett antal stoffområden som traditionellt förutsätts som förkunskaper vid universitet och högskolor, men som idag inte alls behandlas på gymnasiet, eller som behandlas med andra kunskapsmål och ambitioner än dem högskolan förväntar sig.  Vidare beskrivs en påtaglig skillnad i kunskapssyn mellan gymnasiet och högskolan.