Syftet med denna uppsats har varit att belysa neuropsykiatriska utredningar utifrån ett klientperspektiv. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer med sex informanter som har genomgått en neuropsykiatrisk utredning. Avsikten med studien var att få en djupare och tydligare kunskap om klienternas upplevelse av att genomgå en neuropsykiatrisk utredning. Våra frågeställningar har belysts utifrån tre teman förväntningar, upplevelse och bemötande. Resultatet visade att det finns flera aspekter i utredningen som har upplevts som problematiska utifrån ett klientperspektiv, men också aspekter utanför utredningen som upplevts som bekymmersamma utifrån klienternas utsagor. De negativa upplevelserna från utredningen visade sig vara den neuropsykiatriska utredningens tidsomfattning som ansågs vara för lång, även återkopplingsmötet bedömdes vara för komplicerat och förvirrande. Flera informanter beskrev att de sökt hjälp tidigare, men att någon diagnos aldrig har fastställts, vilket bidrog till att samtliga informanter var ytterst angelägna om att genomgå en utredning. Resultatet visade att det fanns ett behov av att få prata och beskriva sina svårigheter, vilket det neuropsykiatriska utredningsteamet kunnat tillgodose genom sin professionalitet och goda kunskaper. Informanterna upplevde en lättnad efter fastställd diagnos och för många betydde en utredning att de fått rätsida på svårigheter som varit påtagliga under större delen av deras liv. Det finns i empirin tendenser till ett stort behov av att få uttrycka sig och en upplevelse av kunskapsbrist från omgivningen.