Intresset för datajournalistik har ökat både på redaktionerna och inom forskningen det senaste decenniet i takt med att tillgången på data har ökat och därmed behovet av att kunna hitta nyheter och berätta med hjälp av data. De flesta tidigare studier om datajournalistik har utgjorts av intervjuer med verksamma datajournalister och bland annat undersökt olika ideal. Men det finns få kvantitativa studier av vad datajournalisterna faktiskt gör, och av svensk datajournalistik. Den här uppsatsen syftar till att med innehållsanalytiska metoder beskriva och analysera datajournalistik som publicerats i svenska medier de senaste fem åren, och som journalister själva lyfter fram som exempel på datajournalistik. Urvalet är 91 datajournalistiska projekt som lämnats in som bidrag till NODA (Nordic Data Journalism Awards) eller som publicerats i Facebookgruppen Datajournalistik mellan 2013 och 2017. Ur en genomgång av tidigare forskning om datajournalistik har fyra olika ideal identifierats: ett undersökande, ett vetenskapligt, ett entreprenöriellt och ett från hackerkulturen, vilka utgör grunden för en analysmodell. Dessutom undersöks vilka producenterna är, vilka ämnen som är vanligast, vilka metoder och datakällor som används och hur publiken inbjuds att ta del av data och att vara delaktiga utifrån teorier om interaktivitet. Resultatet visar att datajournalistiken i denna undersökning ofta bygger på unika data, det vill säga självständig research, och att det undersökande idealet är relativt starkt. Trots att datajournalistik sägs präglas av hackerkulturens ideal om samarbete och deltagande är det ofta få producenter och yrkesroller bakom varje publicering och publiken bjuds sällan in att delta i processen.