Den här undersökningens syfte har varit att undersöka vilka våldsbrott kvinnor begick på Norrmalms centralfängelse mellan åren 1879 till 1892 samt Landskronas tvångsanstalt mellan åren 1890 till 1908. Undersökningen har bestått av frågeställningar som berör vilka våldsbrott kvinnorna begick, vilka straffpåföljder som våldsbrotten resulterade i samt om det gick att urskilja eventuella skillnader samt likheter mellan anstalterna. Undersökningen använde en kvantitativ metod för att samla in resultatet för att sedan redovisa resultatet i stapeldiagram samt tabeller. Stapeldiagrammen och tabellerna har sedermera används för att upptäcka skillnader bland de olika våldsbrotten samt straffpåföljder. Den tidigare forskningen som har använts har redogjort för hur kvinnor och våldsbrott har integrerat med varandra under historien samt olika tankar och teorier om varför kvinnor begår mindre våldsbrott än män. Den tidigare forskningen har samtidigt behandlat anledningar till att specifika våldsbrott anses vara kvinnobrott samt hur eventuella sociala och ekonomiska strukturer har påverkat att somliga våldsbrott var så pass utpräglade under tidsperioden. Resultatet redovisade att våldsbrottet barnamord var i stor majoritet på Norrmalms centralfängelse men att straffpåföljden för barnamord var betydligt lägre än för mord. Samtidigt redovisade resultatet att giftmord var i högre antal på Landskronas tvångsanstalt än på Norrmalms centralfängelse samt att skillnader i straffpåföljder för giftmord var markant, eftersom strafftiden på Landskronas tvångsanstalt för giftmord uteslutande var livstid men på Norrmalms centralfängelse varierade strafftiden för giftmord mellan de intagna. Sammanfattningsvis har den här undersökningen redovisat att kvinnor under slutet av 1800-talet samt början av 1900-talet begick våldsbrott och de våldsbrotten kvinnorna begick var inte enbart barnamord, utan det återfanns en stor variation mellan de olika brotten. Resultatet har förhoppningsvis gett läsaren en inblick i att kvinnor, oavsett om en del forskare anser att det inte ingår i kvinnors natur att använda våld eller är kapabla till att begå ett mord, har begått olika våldsbrott under en lång tid i Sveriges historia men om det beror på kvinnans natur det överlåts till någon annan att besvara

No description available.

“Adapting Snäckan 8” aims to investigate material and immaterial value while transforming an existing built structure. Current development plans seek to demolish and replace the existing building by a new, 10 meter wider, 4.5 meter taller building of office spaces; increasing the scale of the Klara quarter once more, just as during the Norrmalm Regulation historically. Excluding both: plans for housing, as well as the so called “Culture House”. A space that included a café, a library and a cinema, for everyone, including especially the homeless people of Stockholm.Accompanied by a notion that when we demolish built structures, not only do we demolish material, but also social structures that have been built up over time; the ecological aspects of adaptive re-use are expanded by social urgency. In light of the housing crisis and increasing social segregation as well as the development of the pandemic, the accessibility of a home is now perhaps more pressing than ever. This project therefore aims to provide affordable, inclusive mixed-use living within the city centre, adapting Snäckan 8 to changing rhythms and patterns of daily life. Thereby hoping to continue writing the story of Snäckan 8, rather than erasing it.