Uppsatsen syftar till att analysera hur strukturell realism och institutionell liberalism kan förklara oljans påverkan på konflikten mellan Sudan och Sydsudan efter Sydsudans självständighet 2011. Genom att tillämpa de teoretiska perspektiven på konfliktens dynamik undersöker uppsatsen de faktorer som bidrar till spänningar och våldsamheter kring oljeresurserna i regionen. Metoden som används är en teoriprövande fallstudie där empirin inhämtats via innehållsanalys av olika källor, inklusive nyhetsartiklar, rapporter från FN och regeringsdokument. Materialet organiseras och kodas enligt teoretiska kategorier för att möjliggöra en djupare analys av konfliktens utveckling och motiv. Analysen fokuserar på det internationella systemet, aktörsmotiv och framtidssyn, vilket medför en granskning av hur de två teoretiska ramverken kan tolka konfliktens olika aspekter. Resultaten visar att konflikten om olja mellan Sudan och Sydsudan präglas av faktorer som ockupationer, våld, korruption, internationell inblandning och svaga institutioner. Strukturell realism framhåller maktkampen i ett anarkiskt system, där Sudan och Sydsudan agerar utifrån sina nationella intressen för överlevnad. Institutionell liberalism betonar i stället avsaknaden av effektiva institutioner som hinder för samarbete. Resultatet antyder att framtiden för konflikten kan innefatta både fortsatt våld och möjligheter till ekonomiskt samarbete beroende på hur väl de två länderna kan hantera sina inbördes beroenden och externa influenser.