<p>Människor lever idag allt längre vilket betyder att landets befolkning blir äldre. I och med en ökande ålder ökar risken för ett antal kroniska tillstånd och sjukdomar. Att vara fysisk aktiv kan bidra till en bra hälsa såväl fysisk som psykisk även hos dessa personer. Syftet med studien var att undersöka huruvida två olika typer av fysisk aktivitet påverkar äldre personers motionsspecifika self – efficacy samt deras oro att falla över tid och vilken roll antalet närvarotillfällen spelar. Self – efficacy kan beskrivas som individens situationsspecifika självförtroende, det vill säga tron på ens egna förmåga i en given situation. Oro att falla kan för äldre personer innebära avståndstagande av vissa aktiviteter såsom fysisk aktivitet. Samtidigt kan fysisk aktivitet förebygga fallolyckor hos dessa personer. En experimentell studie har genomförts med 37 försökspersoner mellan 64 och 81 år (M= 71.14 SD= 4.12). Försökspersonerna blev slumpmässigt randomiserade i tre grupper; kontrollgrupp, vibrationsgrupp, styrketräningsgrupp. Tidigare forskning har visat att vibrationsträning är en bra och skonsam träningsmetod för äldre personer. De två aktiva grupperna tränade 2 gånger i veckan i cirka 15 minuter under åtta veckor. Det var en före, en under och en efter mätning där försökspersonerna fick svara på enkäter angående motionsspecifikt self – efficacy och oro att falla. Det statistiska test som användes var variansanalys för upprepade mätningar samt Pearson`s korrelationstest mellan närvaro och self – efficacy respektive oro att falla. Resultatet var inte statistiskt signifikant men en trend fanns. I diskussionen diskuteras resultatet i förhållande till studiens upplägg och genomförande samt i förhållande till tidigare forskning. Vidare diskuteras förslag till vissa implikationer och vidare forskning.</p>

Människor lever idag allt längre vilket betyder att landets befolkning blir äldre. I och med en ökande ålder ökar risken för ett antal kroniska tillstånd och sjukdomar. Att vara fysisk aktiv kan bidra till en bra hälsa såväl fysisk som psykisk även hos dessa personer. Syftet med studien var att undersöka huruvida två olika typer av fysisk aktivitet påverkar äldre personers motionsspecifika self – efficacy samt deras oro att falla över tid och vilken roll antalet närvarotillfällen spelar. Self – efficacy kan beskrivas som individens situationsspecifika självförtroende, det vill säga tron på ens egna förmåga i en given situation. Oro att falla kan för äldre personer innebära avståndstagande av vissa aktiviteter såsom fysisk aktivitet. Samtidigt kan fysisk aktivitet förebygga fallolyckor hos dessa personer. En experimentell studie har genomförts med 37 försökspersoner mellan 64 och 81 år (M= 71.14 SD= 4.12). Försökspersonerna blev slumpmässigt randomiserade i tre grupper; kontrollgrupp, vibrationsgrupp, styrketräningsgrupp. Tidigare forskning har visat att vibrationsträning är en bra och skonsam träningsmetod för äldre personer. De två aktiva grupperna tränade 2 gånger i veckan i cirka 15 minuter under åtta veckor. Det var en före, en under och en efter mätning där försökspersonerna fick svara på enkäter angående motionsspecifikt self – efficacy och oro att falla. Det statistiska test som användes var variansanalys för upprepade mätningar samt Pearson`s korrelationstest mellan närvaro och self – efficacy respektive oro att falla. Resultatet var inte statistiskt signifikant men en trend fanns. I diskussionen diskuteras resultatet i förhållande till studiens upplägg och genomförande samt i förhållande till tidigare forskning. Vidare diskuteras förslag till vissa implikationer och vidare forskning.