No description available.

Syftet med studien är att analysera frekvensen av den svenska s-participen i skönlitteraturgenren och att jämföra dess användningar med en lista på kriterier för ”konverbskap”. Definitionen av konverb är baserad på källor som Haspelmath 1995 och Nedjalkov 1990. S-participen studeras för att undersöka hur den har använts de senaste 180 åren, och skönlitteraturgenren valdes då den förväntas ha många s-participer. Eftersom konverb är vanligare i skriftspråk, eller åtminstone används mer varierat där, studeras inte talspråket. En korpusstudie har gjorts som täcker in fem subkorpora av Språkbankens Korp. Resultet filtrerades med hjälp av konverbkriterierna. Efter filtreringen räknades andelen s-participer ut för varje subkorpora och utifrån det drogs slutsatser. Resultatet visar att s-participen tycks ha varit mer vanlig i äldre litteratur, men andelen är ungefär densamma i ”Strindberg”, som täcker åren 1869-1912 och ”Bonnierromaner 1980-81”. Resultaten slogs ihop så att ”Strindberg” hamnade i den äldre tidsperioden och de tre efterkommande subkorpora i den yngre. För övrigt var skillnaden mellan de båda tidsperiodernas antal av s-participen statistiskt signifikant, men antalet funna s-participer behöver inte tyda på en historisk nedgång. / The aim of the study is to analyze the frequency tables of the Swedish s-participle in the literature genre and to compare its uses with a list of criteria of converbhood. The definition of a converb is based on sources such as Haspelmath 1995 and Nedjalkov 1990. The s-participle is studied in order to discover how it has been used throughout the last 180 years, and the literature genre is chosen since it is expected to have a lot of s-participles. The method was as follows: five subcorpora were searched through in Språkbanken’s Korp. The results were filtered using the converb criteria. When the filtering had been done, the ratio of s-participles was to be calculated for each subcorpora and from that, conclusions were to be drawn. The results show that the s-participle seems to have been more common in earlier literature, but the ratio is about the same in ”the August Strindberg” corpus covering the years 1869-1912 and ”Bonnier Novels 1980-81”. Moreover, the difference between the number of s-participles betweens the two periods were statistically significant, but the numbers do not need to amount to a historical decline in s-participles.

I bibelhebreiska texter av olika genrer används det aktiva participet i både nominala och verbala funktioner. I flera språk används det aktiva participet ofta i en progressiv handling i imperfektiv aspekt som till exempel ’springande’. Den temporala innebörden kan vara både nutid, framtid och dåtid. Syftet med denna undersökning var att beskriva det aktiva participet och dess funktion samt frekvens i textanalys av två bibelhebreiska prosatexter. Finns det en diakronisk ut- veckling mellan en tidig och en senare bibelhebreisk narrativ text.? Frågeställningarna var om frekvensen ökar i den senare bibelhebreiska texten samt om användningen av aktivt particip i predikativ funktion ökar jämfört med övriga funktioner. Vilka TAM-värden såsom tempus och aspekt används i texterna? Vilka verblexem är mest förekommande? Undersökningens metod var en deskriptiv analys av en tidig text i Josua kapitel 1–5 samt en senare bibelhebreisk text i 2 Krönikeboken kapitel 17–20. Resultatet visade en ökad förekomst av aktiva particip i predikativ funktion jämfört med aktiva particip i nomen eller attributiv/relativ funktion i den senare texten i 2 Krönikebo- ken jämfört med Josua. Detta har bibelhebreiska forskare tidigare uppmärksammat. Tem- pus är framför allt framtid eller nutid i Josua 1–5 medan dåtid står för drygt hälften av ak- tiva particip i 2 Krön. 17–20. De vanligaste verblexemen i predikativ funktion i de valda texterna är ’ge’, ’stå’ och ’gå över’, ’komma’, ’sitta’ samt ’profetera’ beroende på textens innehåll. Analysen visade även förekomst av intressanta tempusmarkörer och grammatiska konstruktioner såsom hinnēh ’se här!’och historiskt presens. Aspekten för de aktiva partici- pen är framför allt imperfektiv pågående och progressiv, vilket är det aktiva participets hu- vuddrag. Men även perfektiv aspekt förekommer. Slutsatsen är att aktiva particip i predikativ funktion ökar i texten i 2 Krönikeboken jäm- fört med Josua. Är det en diakronisk utveckling av aktiva particip i det bibelhebreiska språket över tid eller beror ökningen på skillnader i olika språkstilar? / In texts of Biblical Hebrew from diverse genres the active participle is used in both nomi- nal and verbal functions. In several languages the active participle is often used in a pro- gressive event in the aspect of imperfective as ‘running’. The temporal meaning can be both present, future and past. The aim of this thesis was to describe the active participle and its function and fre- quency in textual analysis of two texts of prose in Biblical Hebrew. Is there a diachronic development between an early and a later Hebrew narrative text? The questions were whether the frequency increases in the later biblical Hebrew text and whether the use of ac- tive participle in predicative function increases compared to other functions. What TAM values such as tense and aspect are used in the texts? Which verblexems are most com- mon? The method of the research was a descriptive analysis of an early text in the book of Joshua, chapters 1-5 as well as a later biblical Hebrew text in 2 Chronicles chapters 17-20. The result showed an increased occurrence of active participles in predicative function compared to active participles in noun or attributive/relative function in the later text of 2 Chronicles compared to Joshua. Biblical Hebrew scholars have earlier noticed this. Tense is primarily future or present in Joshua 1–5, while past tense accounts for just over half of active participles in 2 Chronicles. 17–20. The most common verb lexemes in predicative function in the selected texts are ‘give’, ‘stand’ and ‘go over’ as well as ‘prophesy’. These are depending on the content of the text. The analysis also showed the presence of interesting tense markers and grammatical con- structions such as hinnēh 'see here!' and historical present. The aspect of the active partici- ple is above all imperfective continuous and progressive, which is the main feature of the active participle. But also, perfective aspect occurs. The conclusion is that active participles in predicative function increase in the text of 2 Chronicles compared to Joshua. Is it a diachronic development of active participles in the biblical Hebrew language over time or is the increase due to differences in different language styles?

The aim of this study is to systematize and advance the Systemic-FunctionalLinguistic method of analysing Ergativity such as it has potential to be employedfor linguistically oriented Critical Discourse Analysis. By applying the termMetaphor of Ergativity, and distinguishing and defining a variety of suchMetaphors, different realizations of Ergativity can be identified and categorized.The method is subsequently adopted for an analysis of a newspaper material. Theanalysis reveals that Ergativity is realized differently depending on which Agent isassociated with an Ergative process, and that different Metaphors of Ergativity tendto be used with slightly different functions. Such differences may carry significancefor Critical Discourse Analyses, and the method could therefore be a usefuladdition to future linguistically oriented Critical Discourse Analyses.