Denna studie bygger på en analys om religionsfrihetens gränser och om konfessionell skola går att rättfärdiga utifrån de mänskliga rättigheterna. Syftet med studien har varit att problematisera religiösa friskolor som vilar på konfessionell grund, i förhållande till de mänskliga rättigheterna och barnkonventionen i Sverige. Studien har undersökt barnets autonomi i relation till paternalismen för att granska spänningen som finns mellan dessa två parter. Fokuset ligger på barnets autonomi och artikel 14 från barnkonventionen, även artikel 18 från den allmänna deklarationen av de mänskliga rättigheterna har tolkats för att applicera dessa på den konfessionella skolan. Begreppen som har identifierats är barnets autonomi, paternalism, religionsfrihet och de mänskliga rättigheterna. För att sedan ha applicerat dessa på artikel 14 samt 18 och analyserat till att resultatet blir en mängd olika faktorer som antingen rättfärdigar eller inte. Detta på grund av att barnkonventionen ännu är i process och behöver tolkas för att tillämpas i samhället, men också svår tolkat för spänningen som finns mellan dessa rättigheter. Artiklarna säger att föräldrarna har rätt till att fostra barnet in till en egen religiös övertygelse samtidigt som barnet själv får bestämma sin egen tro. Föräldrarnas paternalistiska agerade kan utgå från en agenda att vilja fostra barnet till ens egen övertygelse och detta strider mot barnkonventionen. Barnet har rättigheten till att tro på sin egen övertygelse som barnet själv kan resonera fram till. Detta för att barn under 18 år kan vara autonoma och det ligger snarare på föräldrarna att kunna se det. En viktig aspekt har också för denna studie grundat sig i att den konfessionella skolar är olika uppbyggda beroende på skola. Det avgör också om det sker en spänning mellan de mänskliga rättigheterna eller inte.