I detta arbete görs en mindre studie av lärares uppfattning gällande planering och genomförande av NO-undervisning, i samband med arbetet med lokala pedagogiska planer. Intervjuer med lärare i grundskolan har genomförts semistrukturerade. Syftet var att undersöka hur lärare beskriver arbetet kring att upprätta lokala planer och hur de försöker hitta vägar för att stimulera ungdomar i deras intresse för naturvetenskap. De lärare som intervjuats är samtliga kopplade till ett pågående skolutvecklingsprojekt i Östergötland, KNUT-projektet, vilket jag kommit i kontakt med och kunnat använda i mig av i min studie. De intervjuade har varit yrkesverksamma lärare mellan 12 och 25 år. Tidigare studier har bl.a. visat att elever är intresserade av naturvetenskap i sitt vardagliga liv men inte i skolan. Forskning visar att fler och fler väljer bort att vidareutbilda sig inom naturvetenskapliga områden vilket går emot samhällets ökande behov av utbildade personer inom naturvetenskapliga arbeten. För att stimulera till ökat intresse finns studier och forskning att tillgå och några av dessa har jag använt mig av i mitt arbete. Resultatet av min studie indikerar att lärare inte upplever de nya kursplanerna i NO som svåra att läsa och förstå men flera upplever det svårt att veta hur mycket som ska tas upp och på vilken nivå undervisningen ska ligga. Lärarna upplever bedömningen svår och de saknar riktlinjer för den gentemot kursplanerna. Hur lärarna stimulerar eleverna för ökat intresse av NO-ämnena är väldigt olika. Flera lärare vill arbeta mer varierat och framför allt mycket praktiskt. För samtliga lärare genomfördes det få eller inga studiebesök utanför skolan. Diskussion som inlärningsmetod användes av några lärare och då främst mellan lärare och elev vid laborationer eller genomgångar. Denna arbetsmetod var dock ovanlig. Dessa resultat diskuteras gentemot tidigare studier och forskning samt skolverkets styrdokument.