Denna studie undersöker möjliga konsekvenser för barn som blivit utsatta för grooming som tardel av pedofiljägarnätverks publicerade innehåll från uthängningar av misstänkta förövare. Forskning kring pedofiljakt finns tillgänglig medan det finns en kunskapslucka kring barn som tardel av nätverkens publicerade innehåll. Studien är en fallstudie med syfte är att studera pedofiljakti förhållande till dessa barn och till socialtjänsten, som har ansvaret att hjälpa barn i utsatta situationer. Detta görs med hjälp av Goffmans teori om stigma, kompletterad av en traumagenisk dynamisk modell. Resultatet visar att den bild som pedofiljägarnätverken visar av barn som blivit utsatta förgrooming är ensidig och utelämnar den komplexitet som finns hos barnens upplevelser, både av groomingen och av relationen till och känslorna kring sin förövare. Det kan leda till att barnen får ännu svårare att berätta om sina upplevelser, men att ta del av innehåll där en vuxen person bekräftar att groomingen alltid är förövarens ansvar och att det som hänt alltid är förövarens fel, kan upplevas som en lättnad och vara underlättande för att barnen ska berätta om groomingen för sin omgivning. Eftersom att berätta för omgivningen är en förutsättning för att socialtjänstenska kunna ge barnen hjälp och stöd, påverkas socialtjänsten av den information som barnen tardel av. Barns förändrade attityder till sina erfarenheter kan både underlätta och försvåra socialtjänstens arbete med att ge stöd och skydd till barn som blivit utsatta för grooming.