Aim: To investigate retrospectively the outcome of surgical peri-implantitis treatment taking potentially relevant parameters into account. Material and method: Patients being treated for peri-implantitis during 2013-2019 by a single specialist with sufficient radiographic and clinical documentation and at least a nine-month follow-up were considered herein. Patient-, prosthodontic-, and implant-related data were collected from the journals and available radiographs at baseline and follow-ups. Surgical procedures were divided into open flap debridement (OFD), resective, regenerative and combined treatments. Treatment outcome was defined as: good (PPD≤5mm+no BoP); acceptable (PPD>5mm without BoP or BoP+PPD≤5mm); bad (PPD>5mm+BoP and/or suppuration); and failure (explantation or re-operation). Descriptive statistics, chi-square or Fisher’s exact test were performed to assess potential predictors for the combined outcomes good and acceptable, coined as “successful”, and bad and failure, coined as “unsuccessful”. Results: Thirty-seven patients and 69 implants with a follow-up of 9 to 63 months fulfilled the inclusion criteria. Overall, 71% of the treated implants showed a good outcome and 13% an acceptable outcome, i.e., in 84% of the cases a successful outcome was achieved. Regenerative treatment had the highest success rate (87%) followed by resective (84%), OFD (83%) and combined treatment (83%). One of the predictors (i.e., smoking) affected the successful outcome negatively with >10%. However, statistical analysis failed to prove significance. Conclusion: Based on this retrospective analysis of a relatively limited number of implants, surgical treatment of peri-implantitis was successful in 84% of the cases. For defining risk factors affecting the treatment outcome a larger sample size is required. The results were of no statical significance. / Syfte: Retrospektivt undersöka resultatet av kirurgisk peri-implantitbehandling med hänsyn till potentiellt relevanta parametrar. Material och metod: Alla patienter som kirurgiskt behandlades för peri-implantit under tidsperioden 2013-2019 av en enda specialist med minst nio månaders uppföljning beaktades här. Patient-, protes- och implantatrelaterade data samlades in retrospektivt från journaler och tillgängliga röntgenbilder pre- och postoperativt. Kirurgiska ingrepp delades in i open flap debridement (OFD), resektiv, regenerativ och kombinerad behandling. Behandlingsresultatet definierades som: good (PPD≤5mm+ingen BoP); acceptable (PPD>5mm utan BoP, eller BoP+PPD≤5mm); bad (PPD>5mm+BoP och/eller suppuration); och failure (explantering eller re-operation). Beskrivande statistik, chi-square eller Fisher’s exact test utfördes för att bedöma potentiella prediktorers påverkan på resultatet. För ”lyckat” kombinerades resultaten good och acceptable, medan för ”misslyckat” kombinerades resultaten bad och failure. Resultat: Trettiosju patienter och 69 implantat med en uppföljning på 9 till 63 månader uppfyllde inklusionskriterierna. Sammantaget visade 71% av de behandlade implantaten ett bra resultat och ytterligare 13% ett acceptabelt resultat, dvs. i 84% av fallen uppnåddes ett lyckat resultat. Regenerativ behandling hade den bästa lyckandefrekvensen (87%) följt av resektiv (84%), OFD (83%) och kombinerad behandling (83%). En av prediktorerna, mer specifikt rökning, påverkade lyckandefrekvensen negativt med >10%. Statistisk analys misslyckades dock med att bevisa statistisk signifikans. Slutsats: Baserat på denna retrospektiva analys av ett relativt begränsat antal implantat lyckades kirurgisk behandling av peri-implantit i 84% av fallen. För att definiera riskfaktorer som påverkar behandlingsresultatet krävs en större provstorlek. Resultaten visade ingen statistisk signifikans.