Introduktion: Apotekens riktlinjer har utvecklats från att ha begränsat farmaceuter ideras utdelning av medicin till att ge råd eller erbjuda rådgivning om patientens medicinering. Det är viktigt att farmaceuter ger rådgivning kring patienters medicinering då det ger effektivt behandlingsresultat, ökad följsamhet och minskar konfusion och osäkerhet hos patienten. Studier har visat att den farmaceutiska rådgivningen varierar mycket på apotek. En svensk studie har visat att samtalet mellan farmaceut och patient fokuserar mer på ekonomi och regelverk än att ge farmaceutiskrådgivning. Det har tidigare inte gjorts studier på hur kommunikation samt den farmaceutiska rådgivningen fungerar i mellanöstern. Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka kommunikationen mellan farmaceut och patient på öppenvårdsapotek i Kurdistan, Irak. Kommunikationen kommer att undersökas utifrån hur lång tid patientmötena tar och innehåll. Det som studeras är i vilken utsträckning apotekspersonalen konsulterar patienter samt den information som tillhandahålls till patienterna ur ett farmaceutiskt perspektiv. Metod: En kvantitativ och icke- deltagande observationsstudie där patientmöten observerades utifrån innehåll och tidsmätning av mötet. Observatören bockade avämnen som tas upp under mötet utefter en empirisk fastställd observationsmall. Resultat: 4 apotek deltog i studien och det gjordes sammanlagt 90 observationer varav 85 stycken inkluderades i studien. Apotekmiljön har en negativ påverkan på patientmötena, exempelvis att det saknas ett avskilt ställe för ett privatsamtal medpatienter, bullret i omgivningen och dålig organiserad läkemedel. Den stora delen av den medicinska konsulteringen är information om administrering, lite om läkemedelsverkan och nästan inget om biverkningar. Det icke-medicinska innehållet var frågor om pris och tillgänglighet av läkemedel. Diskussion: Det finns säkert många anledningar för varför kommunikationen inte är fokuserad på konsultering till patienter. En orsak kan vara otillräcklig kunskap bland informatörerna som konsultering kring biverkningar och läkemedels verkan exkluderas i kommunikationen. En annan förklaring kan vara att rådgivningen tar mer tid och at tapoteksägare upplever rådgivning som en dyr tjänst och av den anledningen inteprioriterar sin uppmärksamhet på läkemedelsrådgivning. Försäljningen som uppenbarligen inte ligger i att ge läkemedelsrådgivning till patienterna. Slutsats: Den här observationsstudien visade att mycket lite tid (medeltid 125,5 smin7 s/max 427 s) tillägnas till rådgivning kring patientens medicinering. Läkemedel är en stor behandlingsmetod inom hälso- och sjukvården av den orsaken borde farmaceutisk rådgivning vara tillgänglig för personer som besöker apotek. Resultatet avden här studien visar att dagens patientmöten på öppenvårdapotek i Kurdistan inte fokuserar på konsultering kring läkemedel. Eventuellt kommer patienten inte få ett nyttigt behandlingsresultat.