The purpose of this descriptive study is to examine and describe the process of establishing regular physical exercising habits in the form of jogging, and in the context of this process, to describe the hindrance factors that stand in the way of establishing such habits; also to describe the effects and experiences, in a wide sense, of recurrent physical activities and how these effects change over time. A second purpose is to look more closely at the factors that influence the situation for women who want to take up regular physical training habits. 44 men and women (22 of each sex) in the age-span of 30-50 years, who were then physically non-active, became the subjects of the study. The observations were made during a period of 24 months, and the subjects were to jog not less then 3 times per every 2 weeks during the 24-month period. The results show, that during the first few months,various kinds of hindrance anei difficulties dominate the picture; this is particularly true of the women joggers. After the 24 months, most obstacles were overcome, with the exception of one, typical of the women joggers, namely fear of being assaulted while jogging. Initially, the experiences while jogging were both positive and negative, but over time there was a change towards predominantly positive experiences. As regards aerobic work capacity, there was a general improvement during the first three months; after that the upwards movement levelled out. The mental effects vere initially of a short-range nature, whereas the long-range effects appeared later and increased steadily during the whole 24-month period. The motives for beginning to take regular phyical exercises and the motives for continuing to do so are qualitatively different. The former are often based on external/instrumental motivation, whereas the latter are of an internal nature. Furthermore, it may be noted that men and women live in different worlds even with respect to jogging. Obstacles and problems are different as well as experiences and effects. / Syftet med föreliggande deskriptiva studie har varit att studera och beskriva utvecklingsförloppet med avseende på processen etablerandet av regelbundna motionsvanor, i form av jogging, och, som en del därav, beskriva hinder och svårigheter i samband med motionsutövande samt upplevelser och effekter i vid bemärkelse av regelbunden fysisk aktivitet samt deras förändring över tid. Ett delsyfte har varit att särskilt studera kvinnors villkor och möjligheter för motionsutövande. Fyrtiofyra tidigare fysiskt inaktiva personer i åldern 30-50 år, lika många män och kvinnor, deltog i försöket som pågick under 24 månader och som innebar att deltagarna skulle utöva jogging minst 3ggr/14 dagar under tidsperioden. Resultaten visar att under de första månaderna dominerar hindren och svårigheterna inför motionsutövandet; i synnerhet gäller detta kvinnorna. Efter två års tid har de flesta barriärer övervunnits, frånsett ett hinder som är enbart kvinnligt, nämligen rädsla för antastanden under joggingen. Upplevelserna under joggingutö-vandet är i initialskedet lika ofta negativa som positiva och förändras över tid åt det positiva hållet. Effekterna är inledningsvis främst av fysisk/fysiologisk karaktär. Vad gäller ökning av syreupptagningsförmåga sker i stort sett hela förbättringen under de tre första månaderna; därefter planar kurvan ut. De psykiska effekterna är i början kortsiktiga, medan de långsiktiga psykiska effekterna inträder senare och ökar successivt i omfattning under hela försöksperioden. Motiven för att börja och motiven för att fortsätta motionera är kvalitativt olika, på så sätt att motiven för att börja ofta har sin grund i yttre motivation medan motiven för att fortsätta är inifrån kommande. Vidare kan konstateras att kvinnors och män världar ser olika ut också i motionshänseende. Detta gäller såväl hinder och problem som upplevelser och effekter av motionsutövande. / digitalisering@umu