Ospecifik ländryggssmärta är den vanligaste typen av ländryggssmärta och saknar identifierbar patoanatomisk orsak, därför har det blivit en utmaning att utveckla effektiva behandlingar. Det saknas nationella riktlinjer i Sverige för fysioterapeutisk behandling av ospecifik ländryggssmärta. Det är oklart vilka typer av åtgärder som idag används av svenska fysioterapeuter.  Syftet med studien var att kartlägga vilka fysioterapeutiska åtgärder för ospecifik ländryggssmärta som används av fysioterapeuter i Sverige samt undersöka om det föreligger eventuella skillnader i val av åtgärd mellan offentligt och privat anställda fysioterapeuter och mellan kvinnliga och manliga fysioterapeuter.  Studien var en kvantitativ tvärsnittsstudie av deskriptiv och komparativ design. Urvalet var ett bekvämlighetsurval bestående av yrkesverksamma fysioterapeuter i Sverige. Data samlades in via en enkät som besvarades av 105 fysioterapeuter.  De mest frekvent använda åtgärderna var information och råd kring fysisk aktivitet, sedan följde information om ergonomi, information om smärtmekanismer, muskelstärkande träning samt träning av rörlighet. Privat anställda fysioterapeuter använde laserterapi (p=0.020), massage (p=0.006), samt yoga (p=0.013) oftare i genomsnitt jämfört med offentligt anställda. McKenzie träningsprogram (p=0.010) var mer frekvent använt av offentligt anställda i genomsnitt. Kvinnliga fysioterapeuter använde aerob träning (p=0.012), akupunktur (p=<0.001), information om ergonomi (p=0.023), träning av balans (p=0.013), träning av bålstabilitet med motorisk kontroll (p=0.012), träning av rörlighet (p=0.016) samt TENS (p=<0.001) oftare än manliga.      Studien visade att det i övrigt fanns mycket likhet mellan grupper men att typen av anställning samt kön kan påverka till en viss utsträckning val av åtgärder. / Nonspecific low back pain is the most common type of low back pain and lacks an identifiable pathoanatomical cause, which makes it difficult to develop effective treatments. There are no national guidelines in Sweden for this condition and it is unclear what methods are currently used by Swedish physiotherapists. The purpose of the study was to map physiotherapeutic measures for nonspecific low back pain used by physiotherapists in Sweden and to investigate whether there are differences between public and private physiotherapists and between female and male physiotherapists. The study was a quantitative cross-sectional study of descriptive and comparative design. The sample was a convenience sample and the data were collected via a questionnaire that was answered by 105 physiotherapists.  The most frequently used methods were information and advice on physical activity, followed by information about ergonomy, information on pain mechanisms, muscle-strengthening training and training of mobility. Laser therapy (p=0.020), massage (p=0.006) and yoga (p=0.013) were more often used by public physiotherapists while McKenzie training programme (p=0.010) was more often used by public physiotherapists. Female physiotherapists used aerobic training (p=0.012), acupuncture (p=<0.001), information about ergonomy (p=0.023), training of balance (p=0.013), training of core stability with motorical control (p=0.012), träning of mobility (p=0.016) and TENS (p=<0.001) more often than male physiotherapists.  The study showed that there were strong similarities between groups but that the type of employment and gender can affect to a certain degree the choice of measures.