Denna uppsats tar sin utgångspunkt i att den tekniska utvecklingen påverkar hur krig genomförs idag, där strid på operativ nivå utövas med sensor- och vapensystem från någon form av plattform. Därmed kommer teknik i högre grad påverka utgången av militära operationer. Vilket gör att det är viktigt att förstå hur militärteknik påverkar operationskonst. Då operativ planering kan ses som operationalisering av operationskonst torde militär-tekniska perspektiv återfinnas i planeringsmetodbeskrivningar. För att påvisa det kausala sambandet mellan operationskonst och militärteknik formulerades hypotesen – Militärteknik omhändertas i operativ planering genom att utgöra perspektiv på operationskonstens beståndsdelar. Denna hypotes prövades sedan gentemot två svenska planeringsmetoder, utan att kunna förkastas. Därmed är hypotesen tills vidare verifierad. Även om hypotesen prövats på svenska planeringsmetoder finns det stöd för att hypotesen även är giltig för andra planeringsmetoder. Faktum är att det snarare är detaljeringsgraden på metodbeskrivningarna som avgör om hypotesens indikatorer kan återfinnas. Då operations-konst kan vara både vetenskap och konst, räcker det inte med en tydlig metodbeskrivning. Chefer och planerare måste själva omsätta underlaget till en faktisk plan. Därför är det viktigt att dessa har kunskap och vetskap om hur de ska tänka. Vilket gör att militärteknik måste vara en naturlig del av utbildningen när operationskonstens beståndsdelar diskuteras.