Ungdomar och droger är ett ständigt aktuellt ämne. Droger skapar stora problem för samhället samt leder till ett mänskligt lidande. För att nå resultat i arbetet kring detta problem krävs samverkan mellan polis och socialtjänst. Syftet med detta arbete är att undersöka hur samverkan bedrivs och vad det finns för möjligheter till förbättringar. Vi har studerat relevant lagstiftning, teorier kring ungdomar och droger samt teorier som behandlar samverkan. Teorin gällande samverkan tar upp ett antal faktorer som påverkar samverkansarbetet. Vårt resultat visar att vissa av dessa faktorer inte har så stor betydelse i praktiken som de ger uttryck för i teorin. I arbetet har vi försökt belysa vad gör att ungdomar börjar använda droger. Vi har i detta avseende tagit upp teorier som beskriver ungdomars självkänsla samt vad som händer då de blir delaktiga i grupper/gäng. Vårt resultat visar att både polisen och socialtjänsten jobbar på individnivå då det gäller ungdomar med drogproblem och fokusera inte på att rikta insatserna mot de grupper/gäng de ingår i. Det finns dock ett undantag då arbetet sker grupp/gängbaserat och det är då metoden ”orosmöten” används. När det gäller möjligheter till förbättringar ger respondenterna förslag såsom fältassistenter från socialtjänsten som jobbar ute under tider då ungdomar är ute, poliser som bara jobbar riktat mot ungdomar, uppluckring av sekretesslagstiftningen samt konkreta mål att jobba efter.

Denna rapport undersöker vad som gjorts för att höja allmänhetens förtroende för polisens interutredningar. Vi anser att bristen av objektivitet i den mediala bevakningen av polisen påverkar allmänhetens förtroende för polisens internutredningar. För att få en bredare bild av utvecklingen inom internutredningarna har vi studerat tidigare utredningar. Vad vi mer tittade på vid studierna av dessa utredningar var om de påbörjats pga. intern kritik eller om det var för allmänhetens förtroende för utredningar mot poliser. Problemet är svårigheten att kunna förmedla resultaten av utredningarna till allmänheten. Som vanlig medborgare är man inte insatt i hur en förundersökning går tillväga och därför ej heller medveten om den yttre granskningen som sker av åklagareväsendet mot polisen. Rapporten presenterar även hur förfaringssättet vi internutredningar inom polisen sköts idag. För att kunna göra det har vi intervjuat chefen för internutredningar vid polismyndigheten i Västerbottens län. Vi har även lyssnat på information från biträdande chefsåklagaren på riksenheten för polismål. Vår slutsats visar att vid händelser när polisen gjort ingripanden som uppmärksammats medialt har allmänhetens förtroende för polisen sjunkit även om det inte begåtts något fel. Det kommer alltid finnas kritik mot myndigheter på ett eller annat sätt. Vad som kan vara bra med upprepad kritik är att man fortsätter att vara noggrann i utredningar mot poliser.

Dagens polisverksamhet har en spännvidd som få andra yrkesområden. De fundamentala uppgifterna att skydda, hjälpa och ställa till rätta kompletteras ständigt med nya arbetsuppgifter. Organisationen förändras. Avancerad teknisk utrustning kommer till användning. Yrkesutbildningen anpassas därefter. Polisens uppgifter är så skiftande att det finns plats och krävs väldigt olika begåvningar och intressen. Men det finns en uppenbar risk att vi får poliser som är väldigt lika varandra. Poliser som är bra på samma saker och som har samma intressen och som till och med ser likadana ut. Vi ska i denna uppsats skriva om polisutbildningens historik, polisrekrytering samt om polisutbildningens framtid. Varför har vi då valt att skriva om detta ämne? Vi tror att polisutbildningen kommer att förändras ganska radikalt de närmaste åren. Inte mycket är skrivet i ämnet men en utredningsgrupp håller på att arbeta fram ett förslag på hur en högskoleinriktad polisutbildning skall kunna komma att se ut. Vi vill med denna uppsats föra fram våra synpunkter på vad vi tycker vore intressant att se ändringar på, när polisutbildningen får högskolestatus, som vi tror kommer få genomslag inom en inte allt för lång framtid.

Ser man över vilka personer som studerar på polisutbildningen är det inte den stereotypa biffiga killen som har gjort lumpen. Utan det är en stor variation av både killar och tjejer i olika storlekar, utseenden, åldrar, erfarenheter och personligheter. Svenskar med utländsk härkomst är den målgruppen som är underrepresenterade inom polismyndigheterna. Problemet har varit att det är alldeles få personer från den kategorin som söker till polisutbildningen. Den svåraste gruppen att rekrytera inom den kategorin är tjejer med utländskt ursprung. Vad som har börjat diskuteras för att lyckas med att öka mång-falden är bland annat etnisk kvotering. Men vad ger det ut för signaler till allmänheten vid val av etnisk kvotering som en lösning till problemet. Signaler som sänds ut är att ”invandrare” är mindre duktiga än ”svenskar”. Svenska poliser med utländsk bakgrund är mindre duktiga än svenska poliser. I den här studien ska det undersökas hur etnisk kvotering kan vara till nackdel gällande rekrytering till polisutbildningen. Studien belyser även vad lagen säger och hur kvoteringen påverkar individer i allmänhet. Genom att utgå från litteraturstudie som metod kommer frågorna att ställas till litteraturen för att finna svaren. Resultatet av promemorian påvisar att etnisk kvotering är fel metod för att försöka främja mångfalden inom polisen av flera anledningar. Kvotering påverkar inte bara den som gynnas, även den som utesluts på ett negativt sätt.

Den egna självkänslan påverkar en individs beteende, vilket i sin tur påverkar hur individen förhåller sig till sin omgivning. Det allra viktigaste instrumentet för att utveckla en individs självkänsla och självinsikt är feedback. Syftet med denna rapport är att belysa vikten av feedback för att utveckla individen, dessutom vill vi skapa en plattform att diskutera kring när det gäller hur feedback aktivt kan användas under polisutbildningen. Den effekt vi pratar om är först och främst självinsikt, dvs. insikt i hur individens självbild påverkar känslorna och beteendet.. Resultatet av att ha god självinsikt och en väl sammanhållen självbild blir en öppen individ, som har lätt för att samarbeta med andra människor. Individen förstår varför konflikter mellan människor uppstår och har insikt nog att fokusera på att lösa konflikten och gå vidare. Vi anser att strukturen redan finns på polisutbildningen för att kunna utveckla och tillämpa feedback i större utsträckning. Att fokusera mer på den individuella utvecklingen av den blivande polisen tror vi i slutändan skulle ge både en mognare polis, en mer utvecklande skola och i förlängning en effektivare organisation. Utan undantag har alla respondenter känt till de teorier som vi har ansett mest bärande när det gäller feedback. De har även haft samma åsikter om syftet med feedback och hur ett effektivt arbete med feedback bör bedrivas.

Syftet med arbetet är att belysa de eventuella förändringar studenter på polisutbildningen vid Umeå universitet genomgår. Människor, platser, behovet av att passa in och grupper påverkar oss hela livet och enligt vår mening har de flesta i vår umgängeskrets på ett eller annat sätt förändrats sen dem kom in på polisutbildningen. Vad anbelangar arbetets del om personlig utveckling är den avgränsad till att endast undersöka den personliga utvecklingen hos polisstudenter vid Umeå Universitet, vi har också bara riktat in oss på studenter som går i termin 4. I undersökningen har vi att använt av oss enkäter bestående av 44 frågor som sedan slumpmässigt delats ut till 39 studenter. Angående de förändringar vi kunnat påvisa var vårt mål att sedan försöka koppla dem till olika teorier om grupper. Då vissa av dessa förändringar hade att göra med polisens kåranda ville vi även belysa eventuella kopplingar till denna. Utifrån analysen så har vi kunnat se sammanband med de teorier vi valt att fördjupa oss i. Stora delar av resultatet blev som väntat medan vissa svar var överraskande och inte alltid positiva.

Genusfrågor är ett aktuellt ämne som leder till engagemang och väcker stor uppmärksamhet såväl i Sverige som internationellt. Ämnet diskuteras även till stor del inom svensk polis där arbete med jämställdhet pågår på vid front. Utifrån våra kontakter med olika polismyndigheter tycker vi att vi kan ana vissa tendenser som tyder på att kvinnliga och manliga poliser lever kvar i gamla traditionella könsroller då det gäller val av yrkesinriktning. Syftet med denna rapport blev därför att ur ett genusperspektiv undersöka om dagens polisstudenter faller in i ett liknande mönster. Tidigare studier pekar på liknande observationer som förstärker att manliga och kvinnliga poliser ofta tilldelas olika roller ute på myndigheterna och i samhället. Rapportens undersökning utformades med hjälp av enkäter där polisstudenterna fick ange och skatta i siffror hur pass intresserade de var att i framtiden arbeta inom ett antal utvalda yrkesinriktningar. Resultaten från enkätsvaren visade på skillnader mellan könens preferenser inom några av de olika yrkesinriktningarna. De viktigaste slutsatserna vi kan dra utifrån denna rapport är de tendenser som tyder på att de kvinnliga studenterna i framtiden är mer villiga att arbeta med sysslor som traditionellt varit ämnat åt deras kön. Skillnaderna mellan könen vad gäller intresse för de olika områdena är dock mindre än vi förväntat oss vilket är glädjande. Vi ser det som tecken på att polisens arbete med mångfald och jämställdhet går åt rätt håll.

I vår kamp att bekämpa brottsligheten är det viktigt att komma ihåg att vi inte är ensamma som poliser. Runt omkring i samhället finns flertalet frivilligorganisationer som entusiastiskt vill delta och hjälpa till. Tyvärr är vi i Sverige dåliga på att ta tillvara dessa krafter och resurser och har svårt att förstå att någon vill jobba utan lön. Vårt samhälle ser det helt enkelt inte som meriterande. Länspolismästaren i Stockholm, Karin Götblad uppmärksammade möjligheterna och startade Volontärprojektet tillsammans med flera andra polischefer. Bland annat har man studerat och hämtat kunskap från Storbritannien. Den här rapporten kommer att visa vilka aktörer som finns i Stockholm, vad de gör, vilka områden polisen skulle kunna få avlastning med och vad som är på gång. Kanske kan du ta med dig något till din myndighet. Undertecknad hängde med en lördagskväll ute i Vällingby på nattvandring och försökte bilda sig en uppfattning vad de gör och vilka de är som väljer att nattvandra oavlönat, när det haglar ute och Svensson sitter och sjunger med till melodifestivalen…

Polisens och socialtjänstens samverkan är mycket viktigt för att nå ett bra resultat gällande arbetet med ungdomar. Både polis och socialtjänst är beroende av varandras insatser då de inte kan uppnå det mest optimala resultatet var för sig. Vi ställer oss frågande till hur bra samverkan verkligen fungerar idag på myndigheterna. Vårt syfte med denna rapport är att ta reda på hur samverkan mellan polis och socialtjänst fungerar i arbetet gällande ungdomar som begår brott. Detta besvarar vi genom att studera relevant litteratur samt intervjua yrkesverksamma människor på området. En viktig del för att samverkan skall bli så bra som möjligt är att alla parter har en gemensam utgångspunkt och metod för att utveckla samarbetet. I vårt resultatkapitel kan man utläsa att polisen och socialtjänsten generellt anser att samverkan fungerar väl, men det finns fortfarande brister inom vissa områden där en förbättring skulle kunna ske. När det gäller möjligheter till förbättringar ges förslag såsom att sekretessregleringen mellan myndigheterna bör förmildras så att information som gynnar barnet/ungdomen får vara fri mellan myndigheterna.

Är individer som arbetar som poliser generellt mer benägna att ta till våld än individer i det övriga svenska samhället? I denna komparativa studie presenteras statistik grundad på rapporter från polisens personalansvarsnämnd respektive statistik från Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet mellan åren 2000 och 2003. Utifrån denna statistik skapas sedan en kvot som beskriver hur många av tio tusen individer som har utfört ett våldsbrott utifrån en given definition. Studien visar att svenska poliser generellt sett är mellan trettio och sjuttio procent så våldsbenägna som samhället i övrigt. Förslag på de orsaker som kan ligga bakom polisers jämförelsevis lägre benägenhet att ta till våld diskuteras i denna studie utifrån vissa kriminologiska teorier såsom differentiella associationer och sociala band. En intressant detalj är att poliser dock begår en större andel våldsbrott i förhållande till det totala antalet brott (d.v.s. inte bara våldsbrott) jämfört med samhället i övrigt. Med den information som presenteras i denna studie är det möjligt att göra vidare studier där ytterligare jämförelser görs med exempelvis mer demografisk och socioekonomisk inriktning.