Forskningen inom offentlig förvaltning har börjat uppmärksamma nya samarbetsformer för styrning – horisontella partnerskap ersätter den traditionella modellen (Rogers & Weber, 2010). Komplexa samhällsfrågor får ta större del av ljuset på den politiska arenan vilket återspeglas i de politiska mål som diskuteras även på kommunal nivå. Globala trender i samhällsdebatten och Agenda 2030 ändrar förutsättningarna för det politiska handlingsutrymmet (Sveriges Kommuner och Lansting, 2018). Dessa ämnen kräver att förvaltningen arbetar mer tvärsektoriellt. Syftet med den här studien är att kartlägga och utvärdera hur Upplands Väsby kommun har valt att organisera och integrera de två tvärsektoriella politikområdena folkhälsa samt energi och klimat, för att åskådliggöra problematiken med implementeringen av tvärsektoriella politikområden i kommunala organisationer av struprörsstruktur. För att objektivt uppfylla syftet valdes metoden en besrkivande kvalitativ dokumentstudie och en induktiv ansats med utvärderande intention. Dokumentstudien utförs på offentliga dokument som flerårs- och verksamhetsplaner, års- och verksamhetsberättelser samt nyckeltal från tidsperioden 2018-2021. Resultatet synes bli att Upplands Väsby kommun idag inte har ett vedertaget arbetssätt för hur man hanterar de tvärsektoriella politikområdena, utan två skilda. Följderna av arbetssätten har inte lyckats säkerställas genom bristfälliga nyckeltal från tidsperioden. Men det är tydligt att en formell tvärsektoriella roll med helhetsansvar ger mer tyngd i arbetet och skapar en ryggrad för politikområdets genomlevande. Dokumentstudien förevisar den teoretiska tvärsektoriella organisationen inom kommunen men vad som syns i svart på vitt stämmer inte alltid överens med vad som faktiskt sker i praktiken. Slutsatsen är att det krävs ett annat metodval för att skapa en verklighetstrogen bild av hur kommunen arbetar med tvärsektoriella politikområden. Därför stärks tyngden i problemet med tvärsektoriella politikområden i stuprörsstrukturer – de kräver arbete som inte kan påvisas genom endast teoretisk uppföljning.