Bakgrund: Debreifingsamtalet utvecklades ursprungligen på 1980-talet av Jeffrey T Mitchell som en metod för ambulanspersonal att bearbeta traumatiska upplevelser. Debriefing är ett samtal som syftar till att bearbeta negativa stress-reaktioner efter en traumatisk upplevelse.   Problemformulering: Vårdpersonal inom akutsjukvården utsätts ofta för traumatiska upplevelser, vilka kan utlösa stressreaktioner som medverkar till att personalen inte kan arbeta efter sin fulla förmåga och kompetens. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien var att beskriva betydelsen av debriefingsamtal för vårdpersonal inom akutsjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie innehållande 8 kvantitativa och 2 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl, Pubmed och PsychINFO genomfördes. Artiklarna analyserades med hjälp av granskningsmallar samt utifrån en innehållsanalys. Resultat: Personal uppgav att det fanns behov av debriefingsamtal, samtidigt som forskningen visade på att debriefing även kunde ha förvärrande inverkan på personalens psykiska välbefinnande. Forskning visade att det råder stor brist på riktlinjer inom akutsjukvården för debriefingsamtalen. Resultaten visade även att debriefingsamtal kunde fungera stärkande för kommunikationen inom arbetslaget. Slutsats: Litteraturstudien visade att debriefingsamtal i många studier var positivt och högt rankat av personalen. Vi som författare drar slutsatsen att mer forskning på området behövs för att kunna skapa tydligare riktlinjer för debriefingsamtal inom akutsjukvården. Ingen enhetlig betydelse av debriefingsamtal framkom i studien.