Syftet med studien var att se hur yrkesverksamma inom skola, socialtjänst, polis och fritid (SSPF) beskriver sitt preventiva arbete för att motverka ett normbrytande beteende hos barn och unga. Den metodologiska utgångspunkten i studien var en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt synsätt. Vidare har vi även utgått från sociokulturell teori för att förstå interaktioners betydelse i samspel med förändringsprocesser. Studien baserades på fem kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med yrkesverksamma som är i kontakt med barn och unga dagligen.  De viktigaste resultaten som framkom i studien var relationens betydelse i förändringsarbetet tillsammans med barn och unga. Utöver en god relation ses ett informellt bemötande och förhållningssätt vara framgångsrika faktorer. Samverkan ses som ett dilemma hos samtliga respondenter där det å ena sidan ses som en framgångsfaktor, å andra sidan som en motgång. Ett preventivt arbete kräver medhåll från samtliga parter där vårdnadshavares motstridighet samt ungas syn på auktoritet försvårar arbetet. I studien framkom också hur viktigt arbetet är, trots svårigheter gällande resurser, ungdomarnas attityder och brister i samverkan. Intressant är att det finns en vilja hos både skola, socialtjänst, polis och fritid att arbeta mot samma mål - att förebygga och motverka barn och ungas normbrytande beteende.