Bakgrund: Fotledsdistorsioner är en vanligt förekommande skada och en icke adekvat behandlad fotledsdistorsion kan leda till långvariga besvär. I Sverige är det oklart hur det fysioterapeutiska omhändertagandet för fotledsdistorsioner ser ut. Det finns inte heller några svenska/regionala riktlinjer över vilka åtgärder som bör användas av fysioterapeuter. Det finns tidigare forskning som visar skillnader i patientnöjdhet mellan privata och offentliga vårdcentraler i Sverige men det råder bristande forskning kring skillnader i fysioterapeutiska omhändertagandet av fotledsdistorsioner.  Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga förekomst och frekvens av de fysioterapeutiska åtgärder som användes i den subakuta fasen för fotledsdistorsion av fysioterapeuter på vårdcentraler i Sverige. Syftet var dessutom att undersöka om det fanns skillnader i vilka åtgärder som användes mellan privat och offentligt anställda fysioterapeuter.  Metod: Studien var en kvantitativ studie med deskriptiv och komparativ design. Datainsamlingen gjordes med en egenkonstruerad enkät som skickades ut i Facebookgruppen “Fysioterapeuternas framtidsgrupp” och besvarades av 83 deltagare. Skillnader mellan privata och offentliga vårdcentraler analyserades med Mann-Whitney U-test.  Resultat: Sammantaget användes 18 olika fysioterapeutiska åtgärder vid fotledsdistorsioner i subakut fas på vårdcentraler i Sverige. De mest frekvent använda åtgärderna var styrketräning i form av grundläggande övningar (exempelvis tåhävningar), rörlighetsträning i form av aktiva rörelser samt neuromuskulär träning i form av balansövningar. Studiens resultat visade ingen signifikant skillnad mellan vilka åtgärder som användes på privata och offentliga vårdcentraler i Sverige. / Background: Ankle sprains are a commonly encountered sport injury and without proper treatment, ankle sprains can cause long-lasting complaints. So far, there has been a lack of clarification of what physiotherapeutic interventions that Swedish physical therapists utilize to treat ankle sprains. Furthermore, there are currently no national or regional guidelines for physical therapists to follow. Recent studies have shown differences in patient satisfaction levels between private and public primary care centers (PCC) but limited research has been conducted on the specific interventions physical therapists provide to patients with ankle sprains.  Objective: The purpose of this study was to survey the occurrence and frequency of the physiotherapeutic interventions utilized by physical therapists to treat ankle sprains during the subacute phase in Swedish PCC. It was also investigated what differences exist between the treatments chosen by physical therapists in private versus public PCC. Design: A quantitative study with descriptive and comparative design. The data collection was conducted using a self-constructed questionnaire, which was posted in the Facebook group “Fysioterapeuternas framtidsgrupp” and was completed by 83 physical therapists. The differences between public and private PCC were analyzed by Mann Whitney U test.  Results: Overall, 18 different physiotherapeutic interventions were utilized for subacute ankle sprains in Swedish PCC. Basic strength training (for instance, toe raises), active range of motion exercises and neuromuscular balance exercises were the most frequently utilized interventions among physical therapists. No significant difference was found in the occurrence and frequency of physiotherapeutic interventions in public and private PCC.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt samhällsproblem där kvinnor är mest drabbade. Till följd av våldets konsekvenser för individen har personal inom hälso- och sjukvården en unik möjlighet att identifiera och hjälpa dessa kvinnor. Sjukvårdspersonal såsom fysioterapeuter har en hög sannolikhet att möta dessa kvinnor. Det råder brist på riktlinjer för fysioterapeuter för hur dessa patienter ska bemötas och vilka åtgärder som bör användas. Kännedom om fysioterapeuters erfarenheter av att möta våldsutsatta kvinnor är därför viktigt för att öka kunskapen om hur kvinnor bäst ska bemötas. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vilka åtgärder som används av fysioterapeuter på vårdcentraler i Sverige vid bemötande av våldsutsatta kvinnor. Vidare studerandes eventuella skillnader mellan fysioterapeuter på privata och offentliga vårdcentraler, samt mellan fysioterapeuter med examen innan och efter 2018.  Metod: En egenkonstruerad enkät skickades ut i åtta Facebookgrupper för fysioterapeuter som identifierats efter lämplighet. Efter fem veckor med låg svarsfrekvens skickades enkäten även ut till en lista med handledare via e-post. Enkäten låg ute i sex veckor varpå svaren kodades om till siffror och datan analyserades genom jämförelser av median och kvartilavstånd, samt Mann-Whitney U-test (two tailed).  Resultat: Enkäten fick 33 svar där 13 regioner representerades. Åtgärder med högst frekvens var att "erbjuda patienten ett nytt besök” samt att “erbjuda information om de stödtjänster som finns”. Ingen statistiskt signifikant skillnad sågs i jämförelse mellan privata och offentliga vårdcentraler. Ej heller vid jämförelse av dem med examen innan och efter 2018. / Background: Intimate partner violence is a global issue where women are most affected. Due to the consequences of the violence, healthcare professionals have a unique opportunity to identify and help the victims. Healthcare professionals, such as physiotherapists, are highly likely to encounter these women. There are no guidelines on how to treat these women aimed at physiotherapists. Knowledge on the experiences of physiotherapists when meeting these women is essential to raise knowledge on how to best treat them. Objective: The aim of the study was to identify which strategies and measures are used by physiotherapists in primary care in Sweden when meeting abused women. Additionally, the study aimed to investigate differences between private and public health centers, as well as participants who graduated before and after 2018.  Design: A self-constructed survey was published in 8 facebook groups for physiotherapists, chosen based on suitability. After 5 weeks with a low response rate, the survey was sent out to a list of supervisors through email. The survey was open for 6 weeks after which the answers were encoded and analyzed through comparing median and interquartile range, as well as the Mann-Whitney U test (two tailed). Results: The survey generated 33 responses, with 13 healthcare regions represented. The most frequently used measures were to “offer the patient a new appointment” and to “offer information about available support services”. No statistically significant differences were observed when comparing responses from private and public health centers, nor when comparing respondents who graduated before or after 2018.