Syftet med undersökningen är att förstå och beskriva problemen för produktionstekniker och konstnärliga ledare om rumsljudens betydelse under fjärrproduktion av virtuell teater, som är användbar för att skapa upplevd närvaro vid fjärrproduktion till publiken, skådespelarna och slutprodukten. Deltagande observation, intervjuer och webbenkät har använts som metoder för materialinsamling. Hur agerade produktionstekniker och konstnärliga ledare för att via fiber fjärrproducera närvaro under en direktsänd virtuell teater där produktionsteam, skådespelare och publik befann sig på tre platser i Norden? Tidigare forskning har pekat på ljudets betydelse för upplevd närvaro hos publiken och lyckad fjärrproduktion via fibernätet har därför benämnts som presence production (Knudsen, 2004). Forskning har även gjorts om inspelningspraxis av klassisk musik där ett imaginärt rum har betydelse för att göra musiken levande (Burlin, 2008). För analys och beskrivning av resultatet har en teori om förändringarna av konstnärers och hantverkarnas verksamhet, där hantverkarna börjar etablera sig i konstvärlden och konstnärerna börjar etablera sig i hantverkarnas värld, då de båda ser potentiella problem som kan lösas (Becker, 1978). Sedan en teori om olika roller för musikproducenter och om en produktion är dokumenterande eller producerande (Gullö, 2010). Deltagande observationen av den fjärrproducerade virtuella teatern visade att produktionstekniker och konstnärliga ledare saknade kunskapen att skapa och producera rumsljud som kunde öka skådespelarens och publikens upplevelse av närvaro. Observationerna visade även att som ensam ljudtekniker så är det svårt att hinna producera tre rumsljud, en för skådespelaren, en för publiken och en för virtuella teatern.